opposites attract

prolog

Applåder, skrik och glädjetårar ringer i mina öron och etsar fast sig innanför ögonlocken. Adrenalinet har runnit ut mig och jag känner mig som potatismos. Fingrarna är röda och valkarna i fingertopparna har fördjupats efter konserten. Mina andetag kommer ut i små puffar när jag ramlar ihop i den lilla soffan backstage.
"Det där var...fantastiskt."

Livet på vägarna var något jag aldrig hade kunnat drömma om för ett år sedan. Vår snabba väg upp mot toppen i musikbranchen har börjat få en fattning nu efter andra konserten. Jag tror alla är lika förbryllad som jag i bandet. Vi har ingen annan att tacka än oss själva och våra trogna fans som såg möjligheterna i oss redan från ruta 1.
Bussen stannar till och jag sticker ut huvudet ur min alkov i mitten som ligger höger om gången. Emils och Nils huvud sticker snabbt ut de också med förvirrade blickar. Vi lämnade nyss Dallas, vi kan ju inte redan ha kommit till Santa fe.
"Det är lugnt killar, jag behöver skräpmat och föreslog ett stopp av chauffören." Elias sticker ut sitt huvud på andra sidan gången och hoppar ner med säkerhet från hans alkov.
Elias Olsson. Våran bassist och nyaste tillskott till bandet. I början var det bara jag, Nils, Emil och Tobias. Men när vi började få uppmärksamhet på olika medier kände våra producenter att det behövdes lite mer. en "wow-faktor" kallade de det för. Det var även så Oskar och Torbjörn anslöt sig till oss. Men på något sätt känns det redan som att de har varit med från starten, medan Elias fortfarande känns frånvarande.

Det är högsommar och värmen är som ett evigt tryck över bröstet. Även om klockan är 11 och solen har gått ner kan jag inte bära något mer än t-shirt på överkroppen. McDonalds parkeringen är tom, om man bortser från våran buss. Alla chanser jag får att vara utanför tourbussen och alla avenyer tar jag med glädje, då det är första gången jag är i USA. Vägen bakom oss sträcker sig längs bergskedjan och marken är kal med enstaka blommor och snår som har torkat av värmen. Himlen har fortfarande stråk av lila i sig på ena sidan bergen och jag ser en vag siluett av en stad längre bort
"Kommer du Johan?"
En dunk mot axeln väcker mig när Tobias går förbi mot ingången. Jag tittar mig över axeln och ser att alla redan har gått in eller håller på att göra det. Så jag gör detsamma och möts direkt av kylan från A:Cn de måste ha i lokalen och pustar ut. Lokalen är liten och hittils är det bara vi och ett gammalt par, plus de anställda här inne. Jag ställer mig sist i kön bakom Tobias som pratar om den senaste konserten med Oscar- våran andra gitarrist- om olika tekniker han har för att inte trötta ut sig själv när han spelar. Tobias är våran trummis och är lite som hulken under våra spelningar. Men jag drar inte den slutsatsen bara för att han är galen bakom trummorna, men också för att han är byggd som en riktigt bodybuilder med armar två gånger större än mina egna. Själv är jag nästan raka motsatsen Tobias. Hela jag är bara långa armar och ben som jag kan råka knocka någon med om de går förbi. Medan Tobias hår är lockigt och ljusbrunt så är mitt blont, ostyrigt och har en egen tyngdlag som gör att det spretar åt alla håll.
"kan jag ta din beställning sir?" Tjejen bakom disken ser trött och stressad ut, måsta säkert ta ett dubbelshift då hennes mamma nyss blev sparkad från sitt jobb och pappan lämnade de två månader innan, så deras enda inkomst kommer från henne. Jag kan inte stoppa det, jag målar alltid upp en bild av någon som sticker ut på ett eller annat sätt, jag kan inte stoppa tankarna innan jag redan har byggt upp en berättelse om någon. Jag måste ha tagit för lång tid på mig innan jag svara då jag hör ett till "sir?" Jag ursäktar mig snabbt och beställer en cheeseburger. Något jag har lärt mig av alla tidningar och sidor på internet om att flytta eller åka till USA är att dricksen i USA är en del av de anställdas lön, så efter hon tog emot beställning letade jag fram en tjugodollars-sedel och la den på disken. Det är såklart en av anledningarna, men den som tar över min hjärna är att hennes mamma där hemma behöver hjälp, och att detta är början på en bok i hennes liv, där hon är huvudrollen och där jag bara är en liten biroll som startar allt. I slutet av boken kommer hon blicka tillbaka och tänka på det här ögonblicket.