opposites attract

del 2

Jag vaknar upp med ett ryck och slår nästan huvudet i den lilla alkoven. Mina händer darrar när jag drar de genom håret. Jag måste upp, bort från det svettiga lakanet och täcket. Bort från alla tankar. Hur kunde jag glömma min mobil? Hur dum får jag vara?
Jag drar försiktigt den lilla gardinen till alkoven åt sidan och möts jag av mörker. Den enda lysskällan är de små led-lamporna som sitter på vardera sida av gången. Med tanke på alla snarkningar jag hör gissar jag att det är sent inpå natten. Jag klättrar ner så tyst jag bara kan så jag inte väcker någon av de andra och fortsätter till nästa "rum" med tysta steg.
Vårat sovrum är längst bak i bussen, efter det är det en blandning mellan ett enkelt kök och ett vardagsrum. Efter det är det den lilla studion, stället dit jag för mina steg.
Pappas gitarr tar jag ner från väggen och sätter till rätta i min famn. Det var den sista presenten jag fick innan den här touren. Strummandet på gitarren börjar nästan av sig själv och jag nynnat tyst en melodi till den. En lugnande melodi som är nästan sövande. Jag stänger sakta ögonen och låter musiken fylla mig med en härlig känsla av hemma. En plats där man hör hemma och alltid längtar efter. Precis som jag gör just nu, även om jag inte skulle våga erkänna det.

När jag tillslut lägger ner gitarren och går ut från studion så ser jag hur det börjar ljusna ute. Med varken mobil eller någon som är vaken man kan fråga har jag ingen aning hur mycket klockan är, men gissar på något runt 5 eller 6 på morgonen. Jag måste sova, kroppen är helt slut.
Jag ska precis gå tillbaka när jag ser någon vid kylskåpet. Personen vänder sig mot ljudet av mina steg och jag ser att det är Emil som halsar en flaska vatten. Han ser lätt förvirrad ut.
"tjabba, vad gör du uppe så här dags Johan?"Hans röst är raspig och han låter nyvaken. Och det är ju precis vad han är också. Han skruvar på korken, stänger kylskåpet och slänger sig ner på soffan.
"Kunde inte sova, själv då?" Han nickar och fiskar upp mobilen ur hans mjukisbyxor. "Vaknade och var snustorr i halsen bara. Ska du gå in igen?" Han drar handen genom håret och jag gissar på hans ansiktsuttryck att han tar en bild på sig själv. "Ja precis, ska försöka någon timme innan vi är framme. men du," Han kollar upp och jag fortsätter. " Hur mycket är klockan?" Han kollar ner i mobilen igen innan han svarar att den är tjugo över 5. Jag tackar och smyger upp i min alkov igen för att försöka somna om.

Jag och Emil har känt varandra hela vårat liv och har hamnat i samma klass varje år på något mirakulöst vis. Vi hängde riktigt mycket hos honom, jag, Emil, Nils och Tobias alltså, då han hade en hobbystudio efter hans pappa. Det började bara på skoj när vi gick in och testade all utrustning där, mikrofoner, trummor och gitarrer. Emil och Nils ställde sig bakom mickarna, Tobias satte sig vid trumsetet och jag tog upp gitarren. Det lät förjävligt. Men vi fortsatte och fortsatte. Gjorde några covers och sedan lät det faktiskt helt okej. Inte bra, men okej.
Våra första spelningar, om man nu kan kalla de det, var på skolans olika talangshower och på skolavslutningar. Det var då det, nu spelar vi i slutsålda avenyer för tusentals människor som älskar våran musik. Det är större än vad vi hade kunnat drömma om.

Min gardin dras upp och ett ansikte skymmer min syn.
" Ey Johan, vi är framme nu." Jag somnade alltså om i alla fall.