"Vill du gå en runda då?" Säger Noel då jag precis sagt att jag inte orkar kolla mer på serier.
"Ja det blir bra" säger jag och efter det reser vi oss upp ifrån hans soffa för att ta oss ut till hallen. När alla ytterkläder va på gick vi ut och möttes av ett relativt kallt Stockholm. Noel fick visa vägen.
"Såå" säger båda två i mun på varandra innan båda även tystnar och fnissar lite.
"Börja du" säger jag och ler mot honom. Han nickar och tar ett skakigt andetag.
"Men asså på senaste har vi ju typ setts ett par gånger och.." han blir tyst.
"Och???" Säger hag för att hjälpa honom på vägen.
"Och jag känner typ att det är något speciellt med dig Denise" han stannar upp och ser på mig. Det går som en våg av fjärilar i min mage, vet inte riktigt varför. Noel och jag känner ju inte varandra så bra än.
"Asså jag vet att vi inte känner varandra så bra, men jag känner det i hela min kropp, det är någonting som är speciellt med dig" säger han som om han läst mina tankar.
Vi står där i någon park, vid något träd, och jag har ingen aning om vad jag ska säga.
"Noel, jag är säker på att de skulle kunna bli vi. Kanske inte idag, kanske inte imorgon, jag känner att vi passar bäst som kompisar" säger jag och han ler snett mot mig.
"Jag är glad att jag träffade dig Denise"
"Detsamma Noel" Säger jag där vi båda två står och nästan idiot ler, ni vet, när man ler så där stort att man ser ut som en idiot. Han sträcker ut sin hand.
"Kompisar kan också hålla varandra i händerna" säger han innan jag lägget min hand i hans och vi fortsätter gå.
Besvikelsen i hans ögon syntes tydligt. Men hon var för blind av situationen för att se det.
Hon var bländad av oron i hennes själ, oron, skulle hon våga låna ut sig själv till en annan människa för att sedan få sitt hjärta krossat återigen?
