Angels

Del 8

Jag var hemma långt in på natten. Mamma låg och sov. Jag gick in på mitt rum och skulle lägga mig. Jag somnade ganska snabbt.

Jag vaknade av att klockan ringde."Skola" tänkte jag. På något sätt ville jag gå till skolan. Det kanske var för Devin. Jag klädde snabbt på mig och fixade till mig. Det var soligt ute. När jag kom till skolan såg jag Devin. Han stod med Kira."Hej Devin" ropade jag. Jag såg hur Kira skrattade och det gjorde Devin med. Jag gick mot de." Hej" sa jag igen. De båda tittade på varandra ovh skrattade. Jag såg oroligt på. "Vem säger du hej till?" Frågade Kira. "Devin?" Sa jag som om hon inte förstod."Men varför ska du säga hej till honom?" Sa hon och skrattade. Devin skrattade också." Du fattar väl att du inte ska säga hej till Devin!" Sa hon och skrattade vidare. Jag blev mer rädd. Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken." Men du trodde väl inte att du och Devin skulle bli tillsammans" sa hon och flinade. Devin flinade också. " Åå du trodde det, men du fattar väll att ingen vill bli tillsammans med dig". Jag kände hur tårarna började komma. Jag var samtidigt arg. Jag kände hur allt kom på en gång. Jag visste inte vad jag gjorde men mina vingar började slå hårda slag och innan jag visste ordet av det så låg Kira och Devin ner. Jag blev rädd och sprang iväg. Jag sprang ut i skogen. Jag satt där och grät. Jag fick ett sms från Kira"Hur dum är du Maya tro att Devin vill bli ihop med dig". Jag grät högre och högre. Tillslut kunde det inte komma en ända tår till. Jag tog fram min nyckel och tryckte in den i armen."Det är ingen mening att skada dig själv" sa en röst.
"Varför ingen vill vara nära mig ändå" skrek jag. "Men att skada dig är heller aldrig lösningen". Jag fortsatte att trycka in nyckeln i armen. Jag försökte rista hårt så det gick hål. Tillsist kom det blod. "Jag saknar dig!" Skrek jag. Min mormor hjälpte mig igenom skoldagarna och med allt. Jag lade mig ner i skogen och tittade upp mot himmeln. Jag tänkte på alla stunder vi var tillsammans. Det kom ett sms till."Hur står du ut med dig själv?". Ångesten tog över och jag blev helt kontroll lös. Vingarna började flaxa och jag lyfte marken.