Del 18

109 5 0
                                    

Jag vet inte vad som hände med henne men jag satt och väntade i slottet. Jag ville inte vara här. Jag förstod hur Maya kände när vi hade mobbat henne. En tår började sakta rinna ner från min kind men jag torkade snabbt bort den. Jag började tänka på Kira. Hennes vackrare ansikte. Jag satt länge i slottet. Plötsligt öppnades dörrarna och demoner kom in. "Hjälp" skrek jag. De tog mig och begav sig till deras näste.

~Kira's perspektiv~

Sjuksköterskan satt vid datorn. Mitt huvud gjorde ont. "Oj, du är vaken" sa hon sen. Jag nickade och log. "Du svimmade"sa hon. "Du behöver inte vara rädd för det är inget fel". Hennes varma omtänksamma röst pratade. Jag log och reste mig upp. Jag gick till korridoren och tog mina böcker. Alla andra var redan på lektion. Jag gick mot Kemi salen som låg på andra sidan när jag hörde en duns. Jag sprang dit och tittade. "Maya" sa jag tyst. Hon svarade inte utan bara låg där på marken. Inte en ända skråma syntes på henne men hon låg blixt stilla. Kärare kom och de försökte skaka liv i henne. De ringde ambulansen. Ambulansen kom efter tio minuter och jag stod kvar och bara gapade. Jag fattade inte var hon kom ifrån. De bar in henne i ambulansen och körde iväg. En av lärarna åkte med.

Det hade gått en timme och ingen visste hur det låg till. Jag satt och tittade ut resten av lektionen. Jag ville veta hur det var med henne. Plötsligt slets dörren upp. "Var ät hon?" Sa hen yr vaken kvinna. Hon hade rufsigt hår och stora påsar under ögonen. "Ursäkta?" Sa vår lärare. "Ja, var är Maya?!" Fräste hon surt."Hon är på sjukhuset". Hon gick in lite i klassrummet och studerade det. Sen gick hon. Lektionen gick långsamt men till slut var den slut. Jag gick till mitt skåp och ställde mina böcker. Jag var rädd. Jag kände hur skuld känslorna började komma. Jag saknade Devin. Jag kunde inte hålla tårarna inne och jag sprang till skogen. Jag satte mig på en sten och grät. Jag hörde hur någon kom. "Hej"sa en röst. Jag vände mig och såg Erik. "Hej"sa jag och torkade bort tårarna. Han satte sig tätt in till mig. "Vad gör du här?"frågade han snällt. Jag orkade inte berätta varför så jag sa bara vet inte. Han log. Jag kände hur han började ta i mitt hår. Jag ville säga att han skulle sluta men jag kunde inte. Innan jag visste ordet av det så kysste han mig. "Sluta"sa jag snabbt. Jag reste mig upp. Han tittade oroligt på mig. "Jag är ihop med Devin och jag är lycklig med det". Han reste sig upp och gick närmare mig. Jag kunde inte röra mig, jag stod bara helt still. Han kom närmre och kysste mig igen."SLUTA" skrek jag och puttade bort honom.

AngelsDonde viven las historias. Descúbrelo ahora