Perfect girl

del 5

Min mobil ringer. Jag tar upp mobilen ur fickan och ser att det är Ebba. Jag svarar.

"Hej!" jag hör Ebbas röst i luren. Hon låter glad.

"Hej" svarar jag lite frånvarande.

"Jag bara undrade om du ville hjälpa mig att välja kläder?" frågar hon. "Jag och Anton ska kolla en bio ikväll" Fuck, jag har ingen lust att hänga med Ebba nu. Jag har svårt att smälta att min lyckolott i kärlekslotteriet drog åt helvete.

"Ehhm.. jag ska åka till stan idag och hänga med Morgan" säger jag och låter lite besvärad. "Vi kanske kan ses på tisdag eller något?" 

"Ja kanske det" svarar Ebba kort. "Hejdå" Hon lägger på. Jag känner hur jag får en klump i halsen och jag vill gråta. Men ska jag inte vara glad för Ebba? Att hon fick Anton, och de ska kolla en bio tillsammans och sånt romantiskt. Eller? Är det okej att jag är kär i henne, fast hon har kille?

Efter 10 minuter så kommer bussen till busshållplatsen jag ska till. Jag går av och går mot glasscaféet där jag ska träffa Morgan. Halvvägs ser jag honom. Han är ganska lång och har mörkbrunt hår som han alltid har i tofs. Han har blå ögon och gyllenbrun hy.

"Hej, Morgan!" ropar jag och vinkar. Han vänder sig om och ser mig. Han vinkar och kommer emot mig. Jag blir gladare. Morgan är min bästa vän förutom Ebba.

"Hej Laura!" säger han och kramar mig. "Hur mår du?" 

"Bra" svarar jag, även om det inte är helt sant.  "Hur mår du då?"

"Helt okej, lite trött. Jag har tänkt mycket" svarar han och hans blick är långt borta. Vi går mot caféet och småpratar lite. Caféet ligger på en sidogata med små butiker och mittemot ett apotek. Det heter "Eis für alle!" (alltså glass åt alla).  Det finns några liknande ställen här i München, men detta är det allra bästa.  Vi tar ett bord ute vid den lilla gatan. En servitris kommer fram till oss.

"Vad vill ni ha?" frågar han.

"Två Spaghetti Eis, bitte" säger Morgan. Servitrisen nickar och går in mot baren.

"Okej Laura, du är riktigt dålig på att ljuga. Vad är det?" säger Morgan och tittar mig i ögonen. Fan, jag visste att Morgan skulle misstänka nåt.

Jag känner hur jag rodnar och tittar ner lite. Jag hinner inte svara, för då kommer servitrisen tillbaka med vår glass. Jag skulle i vanliga fall blivit glad, Spaghetti Eis är det bästa som finns. Vispad grädde med vaniljglass formad som spaghetti ovanpå, karamellsås och chokladspån. Men idag ser den inte ens god ut. 

"Allvarligt Laura, vad är det?" säger Morgan och låter mjukare på rösten den här gången. Han tar min lila hand i sin och kramar den. Då klarar jag det inte längre. Jag brister i gråt. Först några tysta tårar, sen hulkande. Morgan går runt bordet och kramar mig. 

"Jag är kär i Ebba" viskar jag, tyst så att bara Morgan hör. Han stryker mig över ryggen.

"Jag har också varit olyckligt kär Laura" säger han. "Han hette Axel. Det gör jätteont, men det går över"   Jag nickar och lyfter huvudet.

När jag kommer hem kan jag inte sluta tänka på Ebba. Hennes blonda lockar. Hennes blå ögon. Hennes skratt. Fuck mitt liv! Jag ska sluta tänka på henne! På riktigt, om jag kan! Jag spenderar resten av eftermiddagen med att rita lite och gråta mer. Ebba, du ska aldrig sväva runt i mina tankar på samma sätt mer. Hoppas jag.