Vi hade bott i det här gamla huset i drygt ett år nu. Jag hade drömt om samma drömmar varje natt..
Antingen den om bebisen eller om flickan, och de var inte nog med de, för efter varje dröm så vaknade jag vid samma tid. Varje natt. 00.06.
De var då dunsarna ifrån källaren började, jag vet, de flesta hade väl kollat upp vad de vad för något som lät, men.. ärligt talat.. så var jag rädd. Livrädd.
Jag försökte alltid somna om, ibland lyckades jag, men oftast så höll dunkarna mig vaken. Jag hade jämnt mörka ringar under ögonen och jag brukade somna om jag låg eller satt för länge någonstans.
Den här natten var en av dom nätter då dunsarna höll mig vaken, av tankarna om att de kanske bara var något naturligt som sattes igång?
Eller kanske.. kanske var de.. något annat.. jag vet inte..!
Jag blev tokig! Jag började undra om jag var tokig.
På morgonen samma dag så kom mamma in i mitt rum och väckte mig som vanligt.
"Godmorgon, har du sovigt gott inatt?"
Frågade hon med len och morron pigg röst, som vanligt.
Jag svara henne inte och vände mig mot väggen. Jag hörde mamma sucka glatt och sedan drog upp den hemska rullgardinen. Ljuset sken in, rakt på mig. Jag rynkade pannan och drog kudden över mitt ansikte med fortfarandes blundande ögon.
"Jocke"
Sa hon lite besvärat. Jag lyfte på kudden och kisade med ögonen mot henne så solen inte gjorde för ont i ögonen. Hon hade händerna på höfterna och hon va lätt lutad med huvudet. Hon kollade på mig besvärat och oroligt.
"Hur är de med dig egentligen? Sov du dåligt i natt, igen?"
Sa hon bedrövat och satte sig vid kanten av min säng. Jag drog huvudet snabbt under kudden igen och nickade svagt.
Hon tog försiktigt bort kudden och lade ner den på golvet. Mitt huvud låg ner tryckt i madrassen och täcket var bara upp till höfterna. Mamma strök mig genom håret och gjorde som en klappande rytm i mitt hår medans hon drog de bakåt. Hon hoppade upp till mitt huvud och vände sedan på mig. Hon lade mig i sitt knä medans hon strök mig över ansiktet. Jag njöt, de var så skönt. Mysigt. Jag hade ett leende på läpparna.
Till slut så drog hon armarna om mina sidor och började kittla mig, hon höll ett stadigt grepp och jag garvade allt jag hade. Sedan slutade hon och drog sina händer runt mina kinder, jag skrattade och kollade upp. Hon log med sitt lugna vackra leende, även att jag såg hon åt fel håll och upp och ner var hon lika vacker som alltid. Allt kändes bättre när jag var med henne.
"Frukosten klar!"
Ropade pappa ifrån köket. De fanns 3 våningar i huset. Källaren. Mitten våningen där vi bodde. Och övervåningen, men dit fick man inte gå in. Och jag fick aldrig veta varför.
Mamma lade mitt huvud omsorgsfullt mot madrassen och reste sig lugnt. Jag ville inte att hon skulle gå, lite mer..
"Gör dig klar nu så möts vi vid frukostbordet."
Sa hon lugnt och gled ut genom mitt rum och stängde dörren försiktigt.
Jag suckade högjutt och tungt och satte mig upp. Jag sov i bara fillingarna och hade slängt ett par byxor över min skrivbords stol. Jag sträckte mig efter dem, men jag nådde knappt innan jag landade med ansiktet i marken. Tur nog hade mamma lagt kudden där och smällen dämpades. Jag reste mig upp från min konstiga ställning. Jag drog på mig brallorna, ett par lite pösiga mjukisbyxor och ett vitt linne. Jag scheckade mig i spegeln bredvid min sovrums dörr, och drog fingrarna genom håret snett åt sidan så de skulle ligga rätt. Sedan gick jag lufsande ut och satte mig. Pappa läste tidningen med en brännhet kopkaffe som stod bredvid honom på bordet. Mamma skärde i ett ägg hon nyss stekt.
Där jag satt kunde jag skymta i ögonvrån dörren ner till källaren. Jag rös till och fick mackan jag nyss proppade i mig i fel strupe och fick en host attack, mamma räckte glaset med juice och jag drack, halft hostandes. Pappa kollade bara lätt upp från tidningen och sedan ner samma sekund han tittade upp. Helt oberörd.
Jag hade vräkt i mig 3 mackor med ost och smör på och sedan gått snabbt tillbaka till mitt rum. Inte för att jag hade bråttom till något, jag bara hatade synen av källar dörren, bara tanken av att tänka på den gav mig kalla kårar.
-------------------------------------------------
Tjao! Hoppas ni gillade part 2 av Sophie, lämna en komentar om inte fler vad ni tyckte. Gilla gärna så ses vi i nästa kapitel.
Ses!
ESTÁS LEYENDO
Sophia
ParanormalJocke bor i ett hus som ligger långt ut i skogen. Huset är byggt för många hundra år sedan och mystiska krafter som ingen än vet om vilar över huset. Jocke och hans föräldrar har bott där i snart ett år och hans föräldrar tycker mycket om huset, men...