Jag kom in i mitt rum och stängde dörren tyst efter mig. Jag satte mig på sängen och kollade ut genom fönstret. Träd. Träd. Träd. Träd. Och nämen kolla, lite mera träd.
Jag och mina föräldrar hade nämligen flyttat till skogen av ingen anledning alls. Jag var mer av stads killen, men vad gjorde man inte för att göra sina föräldrar glada?
'Oh, jag hade helt glömt! Mitt namn är Jocke, Jocke Valsteth. Jag är en 13 årig stads kille som bor i skogen. Ja, logiken funkar inte alls. Iallafall, jag är mörkrädd, envis och jag minns allt jag ser, tro de eller ej men jag är topp elev i klassen för jag vet allt (för jag minns allt borde jag väll säga). De är inte bara bra med att minnas allt, de finns ju dom stunder man inget annat vill än att glömma. Aja..'
Jag reste mig upp och kollade mig i spegeln. Mitt bruna, kortklippta hår var lätt tillrufsat och luggen var vänd åt fel håll. Jag letade upp min kam ifrån byrån vid fotänden av min säng och fixade de snabbt. Jag hade ljus bruna ögon och en ganska så solbränd hud.
"Jocke!"
Hörde jag plötsligt min mamma ropa ifrån hallen. Jag öppnade min sovrums dörr och kikade ut. Mamma stod med en stor påse full med lortiga kläder i handen. Hon log när hon såg mig.
"Skulle du ha lust att hjälpa mig?"
Frågade hon och ställde ner påsen på golvet. Jag kollade på påsen och förstod att hon ville att jag skulle slänga tvätten i tvättmaskinen.
"Jag går och fixar i grönsakslandet så sköter du dehär?"
Sa hon och gick med raska steg ut ur huset. Jag öppnade munnen som att säga något, men jag visste att de var lönlöst nu när hon ändå hade gått. De var väl inte så svårt att slänga tvätten i tvättmaskinen tänkte jag först, men när jag gick ut ur rummet och greppade tag om påsen insåg jag vart tvättmaskinen låg. I källaren.
Jag rös och började nästan kallsvettas på tanken av att gå ner dit. Jag gick fram mot dörren till källaten och tröck ner handtaget, dörren gnisslade otroligt högt när jag sagta öppna den. Jag sträckte mig med handen mot väggen innanför källaren och kände mig efter lysknappen och hittade drn till slut. Jag tröck och ett svagt sken dök upp från lampan som hängde i taket och dinglade ovanför trappan som ledda hela vägen ner till källaren.
Jag suckade svagt oroligt och tog ett försiktigt steg på först trappsteget, de knarrade och de var så mjukt att plankan nästan böjdes. Jag tog ett djupt andetag och ett stadigt tag i räcket, de var också mjukt men genom att hålla i den var ända sättet att känna mig iallafall lite tryggare. Trappstegen var fuktiga och ju längre ner jag gick blev luften allt mer tätare och man kunde nästan känna doften av mögel.
Jag kom ner på de kalla cement golvet och började hasa mig åt hållet där tvättmaskinen stod. Den stod i hörnet intryckt mot trappan. I andra hörnet stod en dubbelsäng dom alltid stått där, bredvid den stod en vit byrå. Den såg också fuktig ut och lakana och täcket i sängen var fulla med damm och stank nog värst av fukt och mögel. Sedan hade vi andra saker vi slängt ner, som mina gamla leksaker och trädgårdsredskap och lite annat vi inte behövde eller som vi inte fick plats med.
Jag hade ner all tvätt i tvättmaskinen och hade i medlet som stod ovanpå. Sedan satte jag igång den, men de tog inte lång tid innan jag var med snabba steg uppe i trappen och vidare upp.
Men ungefär i mitten av trappen tror jag, kunde jag se ett ansikte emellan springorna som kollade på mig och mimade ett kort ord som jag inte kunde tyda. Jag släckte och stängde dörren snabbt efter mig.
Efter sprang jag in på mitt rum och låste dörren, jag satte mig i sängen. Jag kunde se kvinnan som kollat på mig. Hon hade stora, runda, gröna, blodsprängda ögon, hennes hår hade nästan trillat av och man såg bara lite tunt hår som fortfarandes satt fast. Hon var tunn och man såg i hennes ansiktsform en del av skeletet. Hennes tänder var helt fel plaserade och såg ganska så vassa ut. Jag försökte blunda men de hjälpte inte.
"Du."
Hördes en röst i mitt huvud. De var ordet kvinnan mimat. Ordet upprepades, fast högre.
"Du!"
Jag hade sett hennes ilska dyka fram och kom och tänka på att hon sträckt ut sin hand efter min fot men missade den.
"DU!"
Hörde jag någon skrika och när jag öppnade ögonen så var dörren till mitt rum vid öppen.
-------------------------------------------------
Häääj!
Hoppas ni gillade del 3 av Sophia, jag blev inte så nöjd med den sega börja så får göra mer spänning till nästa gång. Kommentera vad ni tycker och ge mig gärna några fler tips som förra gången. Gilla gärna så jag blir ännu mera peppad att skriva.
Så ses vi nästa del.
Tjao!

YOU ARE READING
Sophia
ParanormalJocke bor i ett hus som ligger långt ut i skogen. Huset är byggt för många hundra år sedan och mystiska krafter som ingen än vet om vilar över huset. Jocke och hans föräldrar har bott där i snart ett år och hans föräldrar tycker mycket om huset, men...