Otto

288 5 2
                                    

Alkoholen tjuter i blodet, klockan är 22, har vart är i en timme, men är redan dyngfull.
Vad är det för fel på mig egentligen?

Jag vinglar fram mellan alla fulla och svettiga ungdomar i Noels lägenhet på söder, musiken dunkar i högtalarna och just nu är det
"Dagen efter" av tjuvjakt som spelas.

Jag kollar runt på dansgolvet efter Agnes, men jag ser henne inte någonstans, vafan.

Jag bestämmer mig för att gå till soffgruppen som ligger lite längre bort och fråga Noel om han sett Agnes. Jag får hålla i mig i väggen eftersom jag, vid det här laget är alldeles för full. Jag är sjukt lättpåverkad också.
Det känns som om jag gått i 3 år men tillslut är jag iallafall framme. Jag ser konturen av Noels hår och jag börjar genast fundera hur man kan ha sådär fluffigt hår, wow.

"N-noeeeeel, haar ddu sett agneees?" Sluddrar jag fram,
Han börjar genast le, jag kollar på honom med en oförstående blick. Han viftar med handen åt höger, som ett tecken att jag ska kolla dit. Och där mycket riktigt, står Agnes, och hånglar med Ludwig.

Jag börjar gapskratta och jag faller nästan ihop av skratt, trots att det var ju inte jätte kul direkt, men när man är full blir väl allt mycket roligare, i guess?

Jag slår mig ner och börjar prata med Noel tills jag hör hur en dörr öppnas och någon kommer in, alla hälsar på människan som kommit in innan alla fortsätter som vanligt.

Det är en kille som kommit, med en tjej under axeln. Tjejen hade långt brunt hår, fina gröna ögon och ett perfekt leende, och killen, han var ingen mindre än du.

Det är då jag märker hur svårt jag får att andas, jag kipar efter luft men det går inte, jag känner tårarna, jag dör nu. Jag känner dödsångesten,
Och det var det sista jag kände den kvällen.

En hög smäll, mitt huvud smäller ner i golvet och det sista jag ser är massa människor som springer fram till mig, alla utom Dante .

Sen blir allt svart.

Dangerous // Dante Lindhe Where stories live. Discover now