Dangerous // Dante Lindhe

Dodici

Tisdag 30 Maj

Piiip,piiip (ok de här ska va en väckarklocka hehe)
Jag drar mig upp ur sängen, 07.40, jag börjar klockan 9 idag men måste gå till bussen om ungefär 1 timme. Ur den vita garderoben drar jag fram ett par vita jeans med en svart peak performance hoodie, håret har jag utsläppt och ansiktet är sminkfritt, jag orkar helt enkelt inte. En macka proppar jag också i mig under tiden. Rolig morgon.

Några timmar senare är jag på skolan och har haft min första lektion som var svenska, inte svin kul men aja.

Jag går vidare mot mitt skåp, lämnar svenska böckerna, tar ut engelska boken och går sedan vidare.
"Älskliiiiing" hörs en röst, jag vänder mig om och ser Agnes, som håller hand med Ludwig(?) vänta va?
"Heeeej" svarar jag, och ger sedan en lätt ryckning med huvudet mot deras sammanflätande händer. Dom börjar le generat och mitt hjärta blir varmt. Agnes förtjänar någon som Ludwig, det gör alla.

Jag pratar sedan med dom i ca 5 minuter innan jag kommer på att jag redan är sen till lektionen.

"Oj shit jag måste gå, men vi syns sen okej?"
Dom nickar och jag ger dom båda en lätt kram innan jag vänder mig om och krockar rakt in i någon.

"Se dig fö- oh, hej"

Fuck.

Jag försöker klämma mig förbi honom, men han är orubblig
"Kan vi prata?"

"Inte nu, Dante"
"Snälla?"
"Nej"
"Men jag vill prata med diiig" han började då med sina hundvalps ögon, jag kan inte säga nej till dom.
"Fine, du får 10 minuter, okej?"
Han nickar ivrigt innan han drar med mig till en bänk längre bort vid skolan.

Så här sitter vi, helt tysta. Det enda som hörs är dom små regndropparna utanför rutan och bilarna som susar förbi.

"Klockan tickar Dante!"

"Eh asså, han kliar sig i nacken och börjar prata, "förlåt, asså påriktigt. Jag gör fel hela tiden. Och jag förstår inte varför, för jag älskar dig, det gör jag verkligen. Med hela mitt hjärta, jag förstår om du är arg på mig eller nåt sånt men jag vill bara att du ska veta att du är den vackraste människan jag nånsin sett och jag är kär i dig Nike, så snälla, ge mig en chans?"

Tårarna forsar, hans likaså. Då händer det, vi möts i en kyss. Kyssen är ivrig, men jag vet att den är början på något nytt. På något stort, han och jag, jag och Dante.

För vi har kommit ur det mörka. Så ingen mer gråzon nu, älskling.

Nike och Dante, Dante och Nike.
Ship/dip?
POK