Dangerous // Dante Lindhe

Ventitre

Nikes perspektiv:

Idag ska jag göra det. Jag ska berätta för Dante.
Jag är så sjukt nervös. Tänk om han inte vill ha mig längre? Tänk om han börjar se mig som jag ser mig själv?

Jag torkar försiktigt bort en av dom tårarna som trängt sig fram från mitt öga innan jag ställer mig upp, rättar till kläderna, drar handen genom håret innan jag går ut i köket.

Snälla, låt det här gå bra.

Dantes perspektiv:
"Fan det här blir så jävla fett" säger jag mina jag drar av mig hörlurarna. Tracket Axel gjort är helt sjukt.

Jag och axel har suttit och skrivit lite musik, bara på skoj, nu ett tag. Axel är kung på Tracks så han har satt ihop ett riktigt fett track. Jag sneglar ner på pappret och pennan som ligger på bordet.

Jag ber dig att se mig för den jag är
Säg vem den vackraste tönten är
Jag vill se hennes ögon en sista gång
Ger dig sista sång
Och min färd är lång...

Vi sitter och försöker komma på något mer i nån timme till innan Nike kommer ner för trappen.

"Älskling vi måste prata" säger hon och slår sig ner på stolen mittemot mig.

"Självklart"

"Asså ja menar lixom.. eh själva?" mumlar hon och vrickar på huvudet lite åt axels håll som redan fattar gesten och nickar snabbt åt oss innan han går ut genom dörren.

"Vad är det älskling?" hon ser så ledsen ut, så olycklig och bara så tom ut. Det gör så ont i mitt hjärta när hon är ledsen, det känns som en del av mig går sönder då.

"okej så ehh asså först innan jag berättar förstår jag om du vill göra slut efter dethär asså jag förstår helt och hållet det är okej jag menar jag sku..."

"Babe vänta, vänta lugna ner dig, ingen ska göra slut med nån, vad är det som har hänt?"

Hon tar ett djupt andetag, låter några tårar rulla ner för hennes kind innan hon öppnar munnen igen:

"eh adamharvåldtagitmig"

Jag känner hur mina käkben trycks ihop, naglarna åker in i handflatan och jag får hålla igen för att inte skrika.

"Åhh herregud vad han ber om stryk asså, när var dehär?"

"typ 1 månad efter att du slog ner honom där på den där festen" säger hon och drar sedan sin hand och drar bort några tårar.

Jag känner hur hela jag bara fylls med ångest.
Allt det här är mitt fel, fan också.

Jag säger inget mer, utan går bara fram till henne, tar tag i hennes hand innan jag löst puttar ner henne i soffan och kryper upp brevid henne. Jag känner hur hon skakar och är iskall och hyperventilerar även litegrann så jag rycker snabbt åt mig filten som hänger på kanten av soffan och lindar in oss.

Där ligger vi, jag vet inte hur länge, men vi säger inget mer. En lugn spellista spelas i bakrunden och jag hör vinden susa utanför fönstret samtidigt som regnet smattrar mot rutan. Nike ligger ihopkurad i mitt bröst och jag håller i henne ganska hårt, men jag vet att hon gillar det, det får henne att känna sig trygg.

"Jag kommer aldrig lämna dig, jag älskar dig mer än mig själv och jag ska kämpa för dig, för oss, tills jag tar mitt sista andetag. Jag älskar dig" viskar jag lätt i hennes öra innan vi båda somnar.

Wooow 1K läsningar, tack!!!🥰🥰