Det stora derbyt

Kapitel 3 Farväl

Jag sprang ut och mötte Katy.

''REDO?'' Skrek Katy i mitt öra.

''REDO'' Skrek jag tillbaka.

''Det var så länge sen'' sa Katy.

Vi skulle tävla i samma lopp. Det skulle bli jätteroligt. Vi gick och gjorde i ordning våra hästar sen lastade vi in de i transporten. Jag, Katy och pappa åkte i en bil och mamma åkte med Katy's föräldrar. Våra föräldrar är också jättebra vänner. Vi brukar äta tillsammans, tävla tillsammans, rida tillsammans, vi brukar göra allt tillsammans. Ingen kan vara bättre vänner än mig och Katy. Jag tittade på Katy som hade somnat. Jag kände hur ögonlocken blev tunga och jag somnade också tillslut.

''Lily, lily'' jag öppnade ögonlocken sakta och såg mamma framför mig.

''Vi är framme, kan du väcka Katy också?''

''Mm'' jag vände mig mot Katy.

''Katy, Katy, Katy, Katy!!''

Hon vaknade inte men jag visste hur jag skulle göra. Jag började kittla henne och hon vaknade med ett ryck och började skratta.

''SLUTA, HAHHAHA''

''Vi är framme''

Vi hick ut ur bilen och tog våra hästar som redan var ute ur transporten. Vi ställde in de i de 2 boxarna som var våra för dagen.

1 timme 30 min senare så satt vi på våra hästar på väg ner till banan.

Vi cantrade till startboxarna och sen skrittade i en volt.

''De är inne i startboxarna, klart för start!''

'' Och de är i väg med Flame i ledning och tvåa ligger Eclipse''

Jag låg 7:a tror jag och det är 10 hästar med. Då kom häst nr 3 och jockeyn som rider börjar sparka mot mig så jag flyttar Beauty inåt men hon fortsätter.

''VAD GÖR DU?'' skriker jag så hon ska höra, precis då så sparkar hon på Beauty's framben så han ramlar. Jag faller ner på marken med Beauty bredvid mig. Jag hör en ambulans komma så jag ställer mig upp.

''Gick det bra?'' en sköterska kommer springandes mot mig.

''Ja det gick bra'' jag tittade på Beauty som fortfarande låg ner jag kände en tår som rann nerför min kind.

''BEAUTY!'' Jag försökte få upp honom men han kom inte upp.

'' Vi tar honom'' Veterinärer kom och försökte få upp honom. Han hade ramlat in i staketet.

1 timme senare

''Hur gick det?'' frågade jag Katy.

''Jag vann''

''Grattis!''

''Vart är Beauty?'' frågade jag och tittade på pappa.

''Han är hos veterinären, han hade inte lika mycket tur som dig''

Det ringde på pappas telefon.

''Hej, ja det är jag, ja, mm, jag förstår, ok, nej ok, hejdå''

''Vem var det'' frågade jag pappa.

Han tittade sorgset på mig.

''Det var veterinären, hon vill avliva honom, det går att operera honom men då kommer han bara kunna skritta och trava lite, du bestämmer''

Det kom fler och fler tårar.

Varför händer det nu?

Han hade ju hela sitt liv kvar. Men jag kan inte låta honom leva.

Det vore elakt och själviskt.

''Avliva honom ''

''Du måste inte'' sa pappa snabbt eftersom han vet hur mycket jag älskar Beauty. Vi alla åkte till veterinären och berättade för henne.

''Får jag ta ett sista farväl?''

''Självklart''

Där låg han, döende och blodig.

Jag gick fram till honom och pussade honom på mulen.

'' Förlåt, jag måste gå nu, farväl''

När jag kom ut till de andra så bröt jag ihop och alla kom fram och kramade mig.

Det slutade med att alla grät.

Mitt liv var slut.

------------------------------

Hej:)

Jag vet att det kanske inte direkt är sant att man mår så dåligt av att ha ramlat när någon sparkar honom i benet:)

Men aja, hoppas ni tycker om den:):):)