"Ehm, jag tror de..., gör du?" Orden ramlade ur min mun innan jag ens hann tänka klart.
"Ja såklart, jag såg ju dig..." sen försvann han in i huset igen. Hjärtat hoppade ut ur bröstkorgen och slog volter. Vad sa han precis? Att han trodde på kärlek vid första ögonkastet, för att han såg mig?
Jag trodde inte att han skulle sticka, för lika snabbt som han försvann kom han tillbaka, med en vinflaska i handen.
"Vi måste dra, den här världen är inte till för oss" Han sträckte sig efter min hand. Jag greppade tag om den och vi lämnade festen bakom oss.
Det tog inte lång tid innan jag förstod att det var vattnet han hade suktat efter. Badplatsen låg inte långt bort. En eller två svängar till höger och nedför backen så kunde man skymta bryggan som låg och guppade i det stjärnklara vattnet. Himlen ovan lyste. De var det han ville visa mig, stjärnorna, och dess bästa utsiktsplats i stan.
Vi klunka i oss lite vin, mest för att undanfly nervositeten som fick en alltid att tänka några steg för mycket.
"Jag hoppas på att se ett stjärnfall ikväll" Jag la mig ner på bryggan och stirrade upp mot himlen för att markera ut med blicken vart alla stjärnbilder visade sig på himlen.
"Har din önskan någonsin gått vi uppfyllelse?" Ludwig sjönk sig ner bredvid mig, och precis som jag la sin blick upp mot stjärnorna.
"Nja, inte direkt..." Jag fortsatte... "För att det ska gå i uppfyllelse måste det helst vara någonting som fäster sig i hela ens hjärta, det får inte vara en liten grej bara. Det måste ha en betydelse som kan förändra din framtid, typ"
Han log, man såg hur tankarna for genom hans huvud. Nästan så att jag kunde läsa hans tankar innan han skulle nämna att han "också hoppas på att se ett stjärnfall"
Nattens sista timmar spenderade vi tillsammans med våra tår nergrävda i sandstranden. Vinflaskan var uppdrucken. En tid som så småningom skulle förvandlas till "den gången vi blev allt för fulla av vin".
Vi såg aldrig något stjärnfall. Men ifall att, så låg önskan alltid fast i bakhuvudet,...om att det någon dag ska bli vi.
Solen hann gå upp innan vi kastade av oss skorna in till hans lägenhet. "Fint ju" sa jag medans jag strök mig genom alla vitklädda rummen tills jag hamnade i sovrummet. "Nja, inte riktigt som jag vill ha det än" Han var nyinflyttad. Bodde tidigare utanför stan, i ett villaområde med sin familj.
Hur mycket jag än ville, så såg inte mina närmaste 3 år likadana ut. Hur mycket jag tjatat om att få provsmaka på vuxenlivet så har mamma alltid sett mig som den tårtbiten i familjen som inte får lämna. Jag är yngst. Mina två äldre bröder, William & Gustaf flyttade redan när dom var 16 år. Hockeygymnasium. Bilden av deras framtida karriär är redan uppmålad på väggen hemma. Det är priser, pokaler och diplom som täcker halva huset. Medans jag, yngsta barnet, dottern och familjens svarta får fortfarande bor kvar hemma utan någon storslagen karriär som släkten kan hurra åt om några år.
"Du får sängen" sa han & stod lutad mot dörrkarmen, jag satt på kanten av hans dubbelsäng. "Jag sover i soffan" han nickade huvudet ut mot vardagsrummet. Jag log "godmorgon". Sen såg vi inte varandra på 2h. Han sov förmodligen och jag var vaken. Jag kunde inte släppa tanken om att vi låg huvud mot huvud med varann, fast med en vägg emellan.
Men när jag väl skulle vända på mig för femtionde gången, så knackade det på dörren.
"Är du vaken", in klev en halvnaken gestalt och släppte in ljus från morgonen som trängde sig genom alla lägenhetens vrår. "Jag har inte sovit en blund", berättade jag och fick ett flin till svar medans han förflyttade sig närmare sängen. Gav tecken på att jag skulle hoppa in mot väggkanten. Ett brus for genom kroppen och hettan steg när hud mot hud krockades under duntäcket. "Inte jag heller" han gav mig en kyss som kan liknas som kyssarnas kyss, sen somnade vi tätt inpå varandra, och hans djupa andetag som virades som en spinnande tråd längs min hals fick oss båda att sova bort hela dagen. Och nästa dag också.
