Känns som förlåt blev vårt kodord ~ Noel Flike

Kapitel 9

Noel försöker att ge mig en kram men jag stöter bort han. "Jag behöver vara ensam en stund" jag lämnar festen. I mitt huvud är det en miljon tankar som snurrar. Varför hoppade Noel på William och vad var det där "om förra gången"? Jag är så arg på Noel. Han lova mig igår att inte slåss och det första han gör är att börja slåss med min närmaste kill-kompis. Tårarna rinner längst mina kinder när jag letar efter närmaste busshållplats. Jag hittar en och jag sätter mig ned. Jag tar upp mobilen och ser att klockan är 01.20. Jag ska vara hemma om tio minuter. Det kommer ju inte hända.

Noels perspektiv

Fan fan fan. Jag har fuckat upp det igen. Jag vet inte vad som flög i mig. Det var bara det att se William slita i Elvira fick mig att koka och kanske också lite för det som hände i somras. Det jag inte berättade för Elvira var att det var jag och William som slagits. Vi började tjafsa om en massa saker och jag sa till William att jag skulle ligga med Elvira för att reta upp han. För jag vet att han snackar om henne en hel del. Men då visste jag inte vem hon var mer än att William gillade henne. Ångrar det så sjukt mycket nu när jag träffat Elvira. Men sen tycker jag att hon kanske överreagerade lite. Det var ju bara lite bråk. Fast så som jag känner för henne har jag aldrig känt förut. Och jag vill verkligen inte förlora henne. Jag har haft svårt att närma mig någon och öppnat upp mig men med Elvira så är det så annorlunda.

Elviras perspektiv

Jag stänger dörren försiktigt så att ingen ska vakna. Jag smyger ut i köket och där möts jag av mamma. "Halv två sa vi. Nu är klockan halv tre Elvira" hon låter inte så arg som jag trodde. Hon låter mest besviken. "Jag vet förlåt William och Elias hamnade i slagsmål så jag stannade och hjälpte dom" jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. "Men jag sa ju att du skulle ringa mig om det hände något" hon kramar om mig. "Förlåt" är allt jag får fram. "Och vars fan håller Elias hus då?" nu låter mamma faktiskt arg. "Jag vet inte. Jag drog innan honom" mamma tar upp mobilen och ringer honom. Jag går till mitt rum och lägger mig.

Söndag 19 augusti

Jag vaknar av att någon knackar på min dörr. Mamma öppnar dörren och kikar in. "William är här och vill prata med dig" hon försvinner i väg och in kommer William. "Vad gör du här, jag vill inte prata med dig?" jag sätter mig upp i sängen. "Jag vet och förlåt men jag måste bara få förklara allt" han sätter sig i fotändan av min säng. Jag tänker efter ett tag. Ska jag låta han förklara? Det kanske är bäst ändå. "Okej förklara varför du varit ett sånt rövhål" Kanske lite elakt sagt men han har ju bettet sig som det. "Noel är inte den du tror han är"

"Om det är det enda du har att säga kan du gå" jag är så less på att det alltid ska vara hans ursäkt.

"Nej jag vet men lyssna bara, jag har inte berättat detta men jag och Noel hade ett bråk för ett tag sedan för att han sa att han skulle ligga med dig, för att visa att han kunde få vem som helst och jag blev förbannad över det och hoppade på honom" William ser ångerfull ut men ändå som att han är lite nöjd. Jag blir helt ställd. Har Noel sagt att han ska ligga med mig för att bevisa något för några killar? Är det allt jag är, ett bevis på att han kan få vem han vill? Jag känner hur tårarna bränner bakom mina ögonlock. "Nej Noel skulle aldrig göra det" Min röst är på gränsen att brista. Allt jag vill är att det jag sagt ska vara sanningen. "Jag vet att det är svårt men jag skulle inte sitta här och ljuga" William kramar om mig och då kan jag inte hålla tårarna inne. Dom bara rinner längst mina kinder. Det känns som allt har rasat. Noel älskade aldrig mig. Jag visste att allt var för bra för att vara sant. Jag ligger och gråter i Williams famn ett bra tag.

Williams perspektiv

Jag måste prata med Elvira. Jag måste få henne att inse hur dålig Noel är. Jag går ut till min bil och börjar åka mot Elvira. Jag vet inte vad jag ska säga eller jo det vet jag ju men jag vet inte hur jag ska formulera mig. Jag måste få henne att bli min. Jag knackar på dörren och det är Louise som öppnar dörren. "Hej Elias är inte hemma" Hon ser ganska nyvaken ut och det är ju ganska förståeligt eftersom klockan är 9 på en söndag. "Jag vet, jag är här för att prata med Elvira" Jag kliver in i hallen och tar av mig skorna. "Hon ligger och sover, hon var ganska förstörd efter igår. Vad var det som hände?" Hon sätter armarna i kors och lutar mod dörrkarmen in till vardagsrummet. "Allt blev bara fel och det var verkligen inte meningen att Elvira skulle hamna mitt i det" Jag kollar skamset ner på mina fötter. "Okej men det är nog bäst att du pratar med henne då" hon går fram till Elviras dörr och knackar på den. "William är här och vill prata med dig" hon öppnar dörren så jag kan gå in. Jag sätter mig och förklarar för henne om Noel. På grund av utmattning från alla tårar så lägger hon sig i min famn. Hon ligger bara där och kramar om mig. Jag funderar över det jag sagt.

Okej allt jag sa kanske inte var sant. Noel sa ju aldrig att han skulle ligga med henne för att bevisa något men ja vet att det var det han menade. Jag stör mig så grovt på honom. Han bara leker med Elvira när det är jag som borde vara hennes kille. Jag skulle göra allt för henne. Jag ser att Elviras mobil ligger på nattduksbordet så jag tar upp den och går in på hennes snap. Jag tar ett foto av Elvira som ligger i min famn och jag skickar det till Noel.

Noels perspektiv

Jag sitter i sängen och kollar film. Det är allt jag gjort sen igår. Jag har inte kunnat sova, allt jag tänkt på är Elvira. Hur ska jag kunna gott göra henne. Även fast jag tycker det är lite överdrivet att hon inte hört av sig på grund av lite slagsmål så vill jag bara att hon ska förlåta mig. Det plingar till i mobilen. Det är en snap från Elvira. Äntligen hör hon av sig jag har försökt att få tag på henne hur länge som helst. Jag öppnar snapen och det är en bild på henne i Williams famn. Vad fan gör hon i hans famn. Jag känner att jag får en klump i magen. Hon har inte hört av sig till mig utan istället går hon och tröstar sig hos någon annan kille.

Elviras perspektiv

Det är så skönt att gråta ut hos William. Jag ligger bara och stirrar ner i sängen. Hur kunde det bli så här? Eller det är ju klart det var ju för bra för att vara sant. Jag och Noel klart det inte skulle hålla. Jag somnar tillslut. 

Förlåt för att jag varit off ett tag. Jag har haft jättemycket i skolan nu. Vi får se hur mycket jag kommer kunna uppdatera. Jag provade att skriva i olika perspektiv det kanske blev lite luddigt men hoppas ni hänger med. pusss