Jennifers korpsvarta hår glänser, mjukt, lent. Till skillnad från mitt är hennes hår som silke, medan mitt är strävt och slitet.
Jag har färgat mitt hår så länge jag minns, de flesta av mina vänner har glömt min riktiga hårfärg. Då kan ni tänka er att mitt hår är rätt slitet.
Ett tag funderade jag på att klippa av allt. Bli en pojke. Men nej. Det skulle inte accepteras. Och Jennifer gillar trots allt mitt hår. Hon ser det vackra i det. Så som Jennifer ser allt.
Hon är den som alltid är positiv och ler, den som har det där speciella klingande skrattet som man kan dö för.
~
Så fort vi är utom synhåll från skolan tar Jennifer tag i min hand och vi springer. Vi springer så fort vi kan mot vårat ställe. Den sen länge övergivna stugan i skogen.
Så fort vi sprungit igenom skogen och öppnat den lilla dörren till stugan pressar hon sina läppar mot mina. Jag drar fingrarna genom hennes hår och hon lägger sina armar om min nacke. Hon ler. Mitt i kyssen så ler hon. Det vackraste leendet som finns.
"Jag älskar dig så jävla mycket" säger hon innan hon drar av min tröja och omfamnar mina bröst i sina händer. Jag pressar min läppar mot hennes igen och vi drar oss mot sängen.
~
Andfådda och svettiga ligger vi i varandras armar. Genom fönstret kan man se hur solen sakta går ner. Ljuset färgar vår omgivning rosa orange och röd. Jag somnar till ljudet av Jennifers sovande andetag. Det är att leva.
~
Jag gick aldrig hem den kvällen. Jag och Jennifer brukar vara i stugan ofta. Ibland flera dagar i sträck. Och ingen vet vad vi gör. Vårat förhållande. Varje dag går vi skilda vägar till skolan. Hon är med sina vänner. Jag är med mina. Vissa raster smyger vi in på toaletter, städskrubbar, delar av skolan där ingen ser. Efter skolan går vi sida vid sida om varandra tills vi kommer till stugan, då vi desperat pressar våra läppar mot varandra. Undersöker varandras kroppar.
Man kan kanske tro att vårat liv bara handlar om sex. Men nej. Vi gör andra saker också. Vi lever ett liv. Vi lever i ett förhållande. Ett förhållande som är lika vanligt som alla andras. Bara det att vårt förhållande är hemligt. Vårt förhållande är förbjudet. Jennifer är min tvillingsyster.
YOU ARE READING
hjärtat är bara en muskel
Teen FictionAtt se henne le varje dag är en pina. Tänk dig frasen "att se men inte röra", det är det jag tvingas till varje dag. I alla fall när folk kan se. Vi lever separerat från varandra men ändå så nära. Ingen får veta om våra känslor. Det är vår hemlighet...