- Är du helt dum i huvudet eller?!
Frustrerad.
- Vad tänker du med?!
Arg.
- Det vi gör, eller har gjort, är absolut förbjudet!
Sårad.
Tårarna rinner. Jag skriker. Hur kunde hon? Hur kunde hon?! Fattar hon inte? Det är förbjudet. Jag vet vad jag måste göra. Olivia.
- Jag måste prata med Olivia. Säger jag med ord som nästan inte finns.
En gnista slår igenom Jennifer
- Nej! Hon får inte veta att jag har sagt det till dig.
Hon tar hårt tag i min handled.
- Du får inte säga något. Okej?!
Jag blir förvånad. Bakåtryggad. Förskräckt. Varför? Innan jag bestämmer mig tvekar jag.
- Okej.
~
Jag ser på henne. Hennes orange hår sitter slarvigt uppsatt i en knut. Efter att Jennifer berättar för Olivia så har hon hängt mer med henne. Medan jag har suttit ensam varje rast och ätit lunch med David och Alexander som inte bryr sig om något annat än om sina vetenskapliga samtal. Ensam.
Jag ser hur dom reser sig upp och går förbi mig. Kan inte låta bli att stirra. Mitt hjärta stannar nästan när Jennifer tar sin hand i Olivias.
Lärarens ord avbryts när klockan ringer. Äntligen.
Påväg ut med min väska hängande över den högra axel känner ja blickarna. Hör hur folk viskar. Undrar varför. Försöker ignorera. Väl ute på skolgården hör jag skrik. En stor klunga av folk står i en ring. Slagsmål. Jag vill inte blandas in så jag går förbi, mot min cykel. Men inte länge till är jag ensam. Känner hur någon skriker högt. "Hon!" Jag stelnar till. Vänder mig långsamt om. Ser hur några pekar mot mig. Hur klungan skingras. Blickar. Mina ögon spärras upp när jag ser vilka som varit i slagsmål. Jennifer. Och Olivia. Varför?
Jennifer reser sin hand, då hon ligger på marken. Men sjunker snabbt ner igen.
Jag minns inte vad som hände efter det. Sprang fram till Jennifer. Tagit hennes hand och skrikit efter hjälp. Hon va skadad. Ambulans. Polis. Våra föräldrar. Hade kommit. Jennifer hade nekat Olivia. Hon ville inte va tillsammans med henne. Hon hade försvarat mig. Då Olivia kallat mig äcklig hora sim utnyttjat Jennifer. Utnyttjat. Olivia hade skrikit vår hemlighet över skolgården.
Ett helvete löper ut.
Alla vet.
أنت تقرأ
hjärtat är bara en muskel
أدب المراهقينAtt se henne le varje dag är en pina. Tänk dig frasen "att se men inte röra", det är det jag tvingas till varje dag. I alla fall när folk kan se. Vi lever separerat från varandra men ändå så nära. Ingen får veta om våra känslor. Det är vår hemlighet...
