hjärtat är bara en muskel

kapitel 3

-Rebecka!

Min bästa kompis Olivia kom springande mot mig. Vinkande och ett stort leende på läpparna. Jag och Olivia har varit bästa vänner sedan mitt och Jennifers förhållande startat. Alltså tre år.

-Har du gjort aktieläxan? Flåsar hon fram halvt död efter springandet. Hon har till och med sämre kondition än jag som hatar sport.

-Ja, självklart. Det är ju du själv som har gett mig öknamnet plugghäst! Jag slår till henne på skoj. Lite som bröder.

-Ja men ändå. Man måste ju vara säker. Jag fattade typ inget om dom där jävla aktierna.

Jag började skratta lite lätt. Olivia har alltid haft problem med ekonomi. Ändå valde hon ekonomiprogramet. För att gå samma linje som mig.

-Som vanligt alltså.

~

Skolans gnällande klockor ljöd genom korridorerna. Ännu en lektion förbi. Ännu en timme närmare att få träffa Jennifer. Tänkte jag för mig själv. Jennifer går inte på samma linje som jag, ekonomi, utan går frisörlinjen. En till anledning varför hennes hår alltid är perfekt.

Med brickor placerade i våra händer går jag och mina två kill kompisar David och Alexander mot ett ledigt bord i matsalen. När vi sätter oss ner för att hugga in på maten lyfter jag mitt huvud och sneglar diskret över matsalen i hopp om att få se Jennifer. Hon har inte kommit än. Förmodligen har hon inte slutat lektionen. Jag börjar sakta äta min mat, pasta med tomatsås, och lyssnar på David och Alexanders argumentation om skolmaten ger oss bra hälsa eller inte. Som vanligt alltså.

När våra tallrikar är nästan tomma kommer Olivia med sin bricka och sätter sig ner vid oss. Hon är helt röd i ansiktet.

-Den där skolsköterskan är bara för läskig alltså! Hon borde gå och skaffa hjälp. Ställde hur många frågor som helst om sex och sånt. Snacka om pinsamt!

Alla börjar skratta och David fortsätter sina argument mot Alexander medan Olivia börjar äta sin mat. Jag tittar ut över matsalen en gång till, hon borde ju dyka upp snart. Då ser jag henne, sittandes med sina vänner och pratar med ett leende på läpparna. Hon är rosig om sina kinder som om hon har sprungit riktigt fort för att hinna hit. Hon är så vacker

~

-Jag älskar dig Rebecka, det vet du va? Jennifer föser bort en hårslinga som letat sig fram till mitt ansikte. 

-Alltid. Jag vill inte prata. Så jag kysser henne. Ömt och kärleksfullt. Ger henne en kram. En kram som betyder min värld.

~

-vi är hemma! Skriker vi i kör.

Så fort jag stängt dörren kan jag känna lukten av mat. Mammas mat. Jennifer och jag drar av oss jackor och skor. Mössor och vantar. Det börjar bli riktigt kallt ute. November månad.

Jag ligger på mage i sängen. Bläddrar igenom intagram. Inget nytt. Kollar Facebook. Inget nytt där heller. Jag vrider och vänder på mig så att jag hamnar på rygg. Stirrandes upp i taket där en gammal sliten lampa hänger. Mina tankar rusar genom mitt huvud. Min och Jennifers födelsedag är om exakt tre månader. Då fyller vi arton. Vi blir myndiga. Men vi måste fortfarande hålla vårt förhållande hemligt. Vi kommer aldrig kunna bli fria. Kunna gifta oss. kyssas offentligt eller skaffa barn. Då menar jag adoptera.  Inte tillsammans. Aldrig.

~

Gaffeln gräver sig in i potatisen. Som rörs runt i såsen och sedan förs upp mot min mun.

-Hur var det i skolan idag? Frågar mamma medan hon heller upp lite vin åt sig själv. Fredag.

-Jo det var väl helt okej. Lite tråkiga lektioner bara. Svarade jag och tog en tugga av köttet.

-Jag prövade att klippa någon idag. Det va riktigt kul faktiskt! Sa Jennifer entusiastiskt.

Mamma skrattar till lite. Jennifer är alltid exalterad när hon får arbeta med hår.

-När började den där festen ni skulle på? Undrade pappa.

-Typ åtta. Och ja. Vi lovar att inte dricka oss fulla. Vi är ansvarsfulla nästan arton åringar! Börjar Jennifer argumentera.

Pappa suckar. Ler lite.

-Vi vet. Men man måste ju vara säker Jennifer. Ni får ju inte göra något dumt.

Något dumt. Du skulle bara veta. Vi gör något förjävligt som vi hållit på med i tre år.