Frost och Låga, Eldfödd

Kapitel 11, Hjärtats lidelse

Sidastir grimaserade medan han reste på sig. Smärtan var olidlig.

Han gemål hade just sprutat eld. Han noterade att det var något som han måste se upp för i framtiden om han inte ville bli en vandrande eldsvåda under deras argumentationer.

Åskådarna var mållösa. De skrek och hurrade samtidigt. Han kunde höra hur någon vrålade att Akana verkligen var en ättling till en drake. Sidastir hade ingen aning om hur besitta drakeld hade blivit till ättling till en drake men det var bättre än demon som de hade antagit innan.

Sidastir rörde sig mot arenans centrum där Akana stod mållös medan folket hyllade honom.

Det var uppenbart att han inte hade någon aning om hur han skulle hantera situationen. Akana bestämde sig för att vinka och verkade belåten när åskådarna vrålade av glädje som svar.

Sidastir stannade inte förens han var precis framför Akana. Hans ögon for mot Akanas sår på kinden. Han hade skadat sin egen make.

"Ta min mana och hela dig själv", sade Sidastir och Akanas ögon spärrades upp i chock av vad Sidastir begärde. Sedan smalnade de trilskt av.

"Aldrig!" sade han med en envis min. Sidastir gick närmare med ett rovdjurliknande leende. Akana försökte att backa undan men Sidastir grep tag i honom.

Sidastir pressade sina läppar mot Akanas som i sin chock öppnat munnen och Sidastir tog tillfället i akt för att pressa in sin tunga. Han kände hur hans mana gick från hans egen kropp till Akanas och såret slöt sig tillsammans med andra skador som inträffat under matchen.

De avbröts plötsligt av Lamag som hade gripit tag i Sidastirs nackskinn och slitit honom hädan från Akana som såg i allmänhet förvirrad ut.

"Det finns bättre sätt att förnedra sin gemål på", bullrade Lamag och släppte taget om Sidastir som gav honom ett djävulskt flin. Lamag vände sig mot Akana för att försäkra sig om att det inte fanns några allvarliga skador innan han grep tag i Akanas medaljong.

Lamag väste till och tog hädan handen som nu var täckt av brännsår. Sidastir rynkade på pannan och skyfflade sig förbi Lamag. Han grep tag i medaljongen men tog genast bort handen när han kände smärtan. Hans ismagi skyddade honom från brännsår men han hade inte kunnat rubba medaljongen.

"Jag får inte av den", mumlade Akana. Mayin hade tagit sig mot centrum med en flåsande Vis i hälarna. Vis hade ramlat av läktaren och hans hår stod på ända medan han borstade av sig kläderna.

Mayin vinkade glatt mot åskådarna innan han vände sig om för att granska medaljongen. Han hade ett leende på läpparna som säkert bedrog åskådarna men Mayin var rasande och Akana måste erkänna att även han kände sig obekväm när den mäktigaste magiker i de nio rikena titta mot honom i vrede även om det inte var mot honom han vände sin ilska.

"Medaljongen har tre besvärjelser över sig. Den första ska göra Akanas magi okontrollerbar. Den andra förhindrar medaljongens ursprungliga magi från att verka som den ska. Den sista förhindrar att man ska ta av sig medaljongen", konstaterade Mayin medan Sidastir himlade på ögonen. Alla hade redan listat ut detta.

"Det får mig att undra vem som var målet för besvärjelsen. Sidastir eller Akana. Om Akanas magi verkligen hade släppts lös så hade både Sidastir och åskådarna blivit skadade men utan magi som beskyddade Akana så var han i fara. Så vad hade besvärjaren som mål? att Akana anföll med hela sin styrka eller att han lät bli och blir dödad", frågade Mayin fundersamt. Sidastirs ögon smalnade av när svaret kom till honom.

"Atra Serpentis!" fräste han ilsket.

"Prosit!" sade Mayin och Sidastir kände för att klippa till honom vilket inte var något att rekommendera då Mayin var en medlem av de nio rikenas råd.