"Okej, jag spyr"
"Vafan Jocke, säg inte så"
"Ta det lugnt Sanna. Mår bara illa"
"Fortfarande äckligt" stönar hon fram mellan de tunga andetagen
"Fan va gött ändå! Vi e klara! Eller hur Anden? Anden? Är du död eller nått?" säger Jocke och spottar iväg en loska några meter från mina ben.
Nej jag är inte död, orkar bara inte röra några muskler i min kropp. Låter bara mina lungor jobba och pumpa in syre in i kroppen. Jag flyttar mig från min onormala liggande position och lägger mig på rygg på asfalten och täcker ansiktet med mina händer.
"Nu vart ni allt duktiga" jag sätter mig upp och min tränare Erik klappar mig i ryggen.
"Aldrig igen" är det enda jag får fram. De andra kommer andfådda upp för backen och faller energilösa ned på den kalla asfalten.
Jag tar mig upp på benen och stretchar ut mina lår och börjar diskutera med Jocke och Sanna vilket lopp som var det värsta.
"Så allihopa. Ni har precis blivit klara med säsongens värsta pass. Nu får ni vänta ett halvår tills Mc Olsson idioten kommer tillbaks." Flera stönar och kommentarer att de inte längtar.
"Okej, vi försöker ta oss upp och joggar sakta ner igen" tillägger han
"Skojar du? Jag kan inte gå en meter till" utbrister Sanna
"Spring tillbaks" säger Jocke
"Lägg av"
"Du kan ju alltid gå på händerna tillbaks om det är så" säger Erik
"Eller så kan jag få rida på din rygg"
"Eller så joggar du långsamt tillbaks som alla andra"
"Okejdåå" suckar Sanna och såsmåning om är vi på väg ned för backen igen.
YOU ARE READING
Hon med hunden
Teen FictionJag kollade på henne. In i hennes underbara ögon som en gång hade sett mina som blint kollat bort. Hon log ett litet leende och kollade ner på sina skor. Andreas är en vanlig kille, i en vanlig stad och han följer strömmen. Men hinder kommer på väge...
