Hon med hunden

Del 10

Pling! Shit ljudet! Jag har allas blickar riktade mot mig.

"Andreas.. Inga mobiler på lektionen" säger Gunnar och viftar med handen mot mig som ett tecken att jag ska ge den till honom. Jag suckar och rör mig långsamt fram till katedern, stänger av ljudet och lägger den motvilligt framför Gunnar.

"Jag har inte använt den på hela lektionen, jag kan ju inte direkt välja om någon sms:ar mig eller inte" han nickar mot min plats utan att lyssna

"Du får tillbaks den efter lektionen" jag sätter mig på min plats och fortsätter läsa den åtta sidor långa slutsatsen av någon vetenskapsman som mestadels är komplicerad och svårläst, det vill säga oläslig.

Pling! Men Gud, tyst mobil helvette! Alla blickar på mig igen

"Andreas.. Kom hit och stäng av den" men jag stängde ju av ljudet när jag gick fram.

"Jag gjorde ju det" säger jag förvånat och skyndar fram till Gunnar. Jag kollar inte vad som bombarderar min mobil utan stänger av den med direkten.

"Ungdomar" mumlar Gunnar och ger mig onda ögat. Gubbjävel.

Jag kan inte påstå att jag undrar vem som fått för sig att skicka sms under skoltid. Det skulle kunna vara mamma, jag tycker iallafall illa om den personen för alla vet jag vill inte kan svara.

Eller.. Det kanske var Louise. Plötsligt möts jag av en våg av ånger. Jag skulle ha kollat på meddelandena. Tänk om hon vill ses. Jag blir kall inombords, hon kanske tror att jag inte vill prata.

Efter lektionen vägrar Gunnar, Gubbjäveln, lämna tillbaks min mobil med argumentet: "Du störde lektionen" som om Moa och Jasmines snack inte störde. Jag får tillbaks den efter sista lektionen, ilskan är total.