Del 9

17 1 0
                                    

Det var tisdag och jag hade inte hört något från Louise. Jag satt i skolbänken medans Mariah predikade om olika statsskick och Marcus satt och skickade sms till Moa som var hemma sjuk. Egentligen tror jag inte hon är sjuk, det är nämligen orientering efter lunch och det är ovanligt glest i bänkarna idag. Undrar om Louise springer, hon kanske också har jobbiga träningar med roliga kompisar. Jag sneglar leende mot Sanna som med full koncentration följde diskussionen mellan de entusiastiska A-barnen i klassen. Själv hade jag gett upp för flera minuter sedan och försökte med jämna mellanrum ändra ansiktsuttryck och mellan sittande- och "försjunken i anteckningarna"-ställningen.

"Vi har ett problem" säger Kevin och ställer sig upp, vilket betyder att lektionen är slut. Mariah suckar och ropar ut läxan.

"Varför har vi alla våra SO lektioner som våra sista? Jag tråkar ihjäl!" säger Marcus

"Vette fan asså" svarar en nyvaken Steve som rättar till håret

"Vad var det för läxa till imorgon" frågar Kevin mitt i en gäspning

"Sover ni inte på natten eller? Håll er vakna på lektionen så sa hon faktiskt läxan för typ 30 sekunder sedan" påpekar Sanna

"Vi pluggar inte huvudet av oss i alla fall" svarar Marcus spydigt

"Käften" svarar jag "det var sida 27 i boken"

"Vilken bok?" undrar Kevin

"Kemi boken du vet ditt arsle" mumlar Sanna mellan sammanbitna tänder

"Jag skickar bild" säger jag för att få slut på konversationen

"Hur kan du vara med de rövhålen?"

"Ärligt talat vet jag inte" svarar jag Sanna när vi går genom korridoren med väskorna på ryggen

"Dom är ju inte helt smarta i huvudet, och vad har hänt med Marcus egentligen?"

"Jag vet inte, men det är väll så det blir"

"Blir med vad?"

"Han och Moa du vet, de är tillsammans som du kanske kommer ihåg"

"Haha jag är inte efterbliven bara för att jag inte är ute och festar"

"Eyy, vem är det som flirtar med min flicka" hör jag någon ropa i änden av korridoren. Jocke joggar emot oss och dunkar mig i ryggen och pussar Sanna på kinden.

"Ja vi skulle precis ställa oss och hångla" skrattar Sanna och blinkar till mig med annorlunda ögon än hennes vanliga glada, som om hon ändå ville det.

"Japp helt sant, hur kan du komma och störa" säger jag och tar Sanna om midjan som stelnar till.

"Asså ni e ju goa i huvudet" påpekar Jocke skrattande och rufsar oss båda i håret.

Hon med hundenWhere stories live. Discover now