Hon med hunden

Del 6

Pling, plong, pling, plong. Kyrkklockorna spelade och jag satte mig som vanligt där bak i bänkraderna.

Jag svepte med blicken över den lilla skara människor som satt i kyrkan, mamma framme vid altaret och de andra var pensionärer eller konfirmander. Prästen började prata om alla aktiviteter som kyrkan har och jag satte mig tillrätta i bänken och fäste ögonen på mobilen.

Inget hade hänt på Instagram och inget katastrofalt på Twitter. Jag öppnade app efter app och hoppades att tiden kunde gå fortare.

Det kommer någon mot mig och jag antar att det är kyrkoherden så jag börjar rota i fickan efter 20 lappen mamma gett mig. Men det är inte kyrkoherden.

"Hej, förlåt. Vad har jag missat?" Hon sätter sig bredvid mig och jag tittar överrumplat på henne. Vem är hon!

"Ehh.."

"Ursäkta" säger hon och kollar frågande på mig.

"Ehh, jag vet inte riktigt. Men de har sjungit första psalmen" säger jag och räcker henne min psalmbok.

"Åh, tack." Hon sätter sig och börjar febrilt leta upp sidorna i psalmboken och lyssnar sedan lite på prästen som börjat predika med sänker sedan blicken ner på sin mobil.

För många frågor dyker upp i mitt huvud. Vem är hon, vad gör hon här och varför sitter hon bredvid mig? Hon har kort ljust hår och blåa ögon. Hon ser inte smal ut, men vältränad och sund.

Jag har aldrig sett något i smala tjejer, snarare tjejer med muskler och kurvor. Hon ser ut att vara lika gammal som mig men jag har aldrig sett henne innan.

Nu är det dags för nattvarden och att samla in kollekten. Jag ser mamma niga framför altaret andra gången och sedan sätta ett ljus i en av ljusstakarna. Jag sneglar på flickan bredvid mig och hon lägger ned mobilen i sitt knä, vänder sig mot mig och räcker fram sin hand.

"Louise"

"Ehh, hej" svarar jag och hon tittar frågande på mig

"Och du heter?" säger hon menande

"Aa..anden.." stammar jag fram, vad händer med mig?

"Anden?"

"Aa..andre..aa.." vad har hänt egentligen?

"A..andre?" Hon kollar osäkert på mig och jag tar ett djupt andetag

"Andreas. Jag heter Andreas." säger jag ansträngt

"Jaha, okej. Hej Andreas" säger hon och lirkar ur sin hand ur min. Jag drar snabbt bort handen och skäms över att ha fortsatt skaka den.