Kärleken hatar mig,typ? - Noel Flike

Ett|Linn

Linns perspektiv

Du kan kalla mig Linn. Linn Sofie Lidberg

Tänk dig känslan när man får reda på att ens pojkvän man verkligen älskade, tydligen älskade någon annan. När ens mamma och pappa är skilda men vägrar prata om varandra. Att ens syster som betydde allt och lite till, gick bort för några år sedan?
Känslan av att ingen förstår än.
Eller jo, det finns en som förstår mig, Nelly Kronstrand. Precis som hon hjälper mig, ska jag hjälpa henne genom hennes ätstörning.

~~

Mina föräldrar är skilda. hela min uppväxt har jag spenderat hos mamma. Mycket intriger.
När jag brättade för mamma om mina planer att flytta till pappa flammade hennes ansikte upp i protest varpå hon efter några tysta minuter nickde stillsamt med ögon som klart var rödare än vanligt.

Min pappa har jag endast träffat några fåtal gånger. Typ på min systers begravning, och på min konfirmation. Vi träffades väl även på mitt dop, men då var jag för liten för att minnas.
Varje dag drömde jag om att flytta till honom, men vågade inte prata med mamma. Jag får inte ha kontakt med honom, inte med min alldeles egna pappa.

Hon fick reda på att jag var tillsammans med Sebastian. Då rann det över. Hon sa att en kille med tatueringar endast skulle såra mig. Visst, den gången hade hon rätt, men nästa gång, då ska du få se mamma. Alla killar är inte idioter som du säger.
Det får dröja sekunder, minuter, dagar, om inte till och med år, innan jag hittar min prins. Bara jag hittar den rätta.

Allt detta gjorde att jag började tänka efter. Kanske är det bäst hos pappa? Kanske är det bara mamma som manipulerat mig att pappa är en idiot. För nu när jag lärt känna honom,
bytt skola till hornstull gymnasium, skaffat en bra vän, Nelly Kronstrand, mår jag mycket bättre.

~~

Jag står och försöker få upp låset till mitt skåp.
"Skit" utbrister jag. Mitt tålamod är kanske inte det bästa. Efter ett tag lyckas jag fippla upp låset. Yes.
Skåpet öppnas och på den översta hyllan lugger min dator. På sidan hänger Sebbes t-shirt. Shit.. Jag kastar ut den ur skåpet och slänger den i papperskorgen och ska precis vända mig om för att gå mot salen när någon plötsligt sätter sina händer på mina axlar.
Jag hoppar till och vänder mig om.
"Nelly! Gud vad du skräms!"
Hon skrattar men jag flinar bara.

Nelly frågar mig om jag ska med till henne efter skolan.
Jag frågar om vi ska äta på donken men hon tackar nej och säger att det är alldeles för mycket fett.
Jag mår illa, är orolig, får ångest. Nelly? Hur ska det gå för dig? Jag tänker hjälpa dig vare sig om du vill eller inte. Din ätsötrning får inte äta upp din hjärna.

Vi kör iväg med hennes mopedbil och väl utanför hennes hus, hoppar jag ut ur bilen, den fina gången som är omringad av massor snö, leder i rakt till deras ytterdörr.
Det knarrar under mina nike skor när jag går på den tillplattade snön.
Hon öppnar dörren och kliver in, jag kommer tätt bakom och Ludde ropar hej från köket.

Inne i köket står Ludde och lagar mat, han vänder sig om och ler.
"Jasså, ni kommer hit i rätt tid för att hänga med till jobbet! Vill ni hänka?"
Jag flämtar till av förtjusning.
"Såklart vi vill" utbister Nelly.
Han jobbar med musik i ett band som kallas hov1, dem skriver sin musik i Axels källare.
Till skillnad från många andra band, så älskar hov1 sina fans, tar hand om dem och stannar för att spela in hälsningar till fansens kompisar.
Dem har blivit väldigt framgångsrika inom Sverige den senaste tiden. Deras musik spelas mycket på radion.

Jag avbryts i mina tankar av att dörren öppnas, och Axels mamma sticker ut huvudet.
"Sen som som vanligt" säger hon med glimten i ögat.
"Denna gång, för att jag tog med mig Nelly och hennes kompis." Säger han och skrattar till.
"Aja, kliv in innan ni blir alldeles för kalla" säger hon och ler.

Vi småspringer ner för den dunkla trappan. Längre ner skymtar jag en stor trädörr.
Ludde knackar på, och dörren öppnas av Axel som slår ut med armarna.
"Shuuuueeee, vilka är det du har bakom dig?"
Frågar han Ludde, och jag antar att han menar oss, så jag presenterar mig.

Noel gör en gest mot hörnet av rummet där
det står en röd soffa, täckt i skinn och säger att vi kan sätta oss i den om vi vill.
Han ler, gud. Hans leende är verkligen fint, speciellt tillsammans med hans fina havsblå ögon.

Noels perspektiv

Det knackar på därren och Axel öppnar, Ludde kliver in, och bakom sig har han två tjejer, Nelly och någon mer.
Tjejen som tydligen heter Linn presenterar sig och jag gör en gest att dem kan sätta sig i soffan. Så himla fina ögon hon har asså, och hennes hår. Wow.

Är du redo kolla på mig?

~~

Det känns som att de tre närmaste timmarna bara rusat fram. Plötsligt har vi visst gått övertid. Tjejerna har suttit tysta och småpratat lite i hörnet, men då och då har vi frågat om lite smakråd.
"Aee grabbar, borde vi inte ta och avrunda nu kanske, vi kan ju fixa resten imorgon" Frågar Dante resten av gänget.
"Jo, jag behöver verkligen vila" Utbrister Noel.
"Kan ni inte ta hela låten för oss en gång först?"
Frågar Linn.
"Ehm, jo, varför inte." Svarar Axel.

Redo
All vår data ska raderas
jag vill kyssa dina händer rakt i marken
Som du går på jag vill veta
Hur du tänker
Vår examen den är nu och inga tårar på studenten
Kan ens mäta sig med lugnet
Som har flyttat in i bröstet.

~968 ord, 26/11~