Kärleken hatar mig,typ? - Noel Flike

Sex|Dante

Dantes perspektiv

(Okej, nu backar vi tiden lite till innan kvällen med killarna, Nelly och Linn.)

Jag smsar Nelly, frågar om hon kanske vill ses en stund. Väntar på svar. Fuck, tänk om hon inte vill? Bara tycker jag är konstig?
Det käns som att tiden står stilla.
Det dröjer nio minuter innan mobilen plingar till. Jag tar upp telefonen och läser på skärmen.

Varför inte?(:

Jag kan äntligen pusta ut. Vi bestämmer att vi ska ses en stund innan resten av gänget kommer hit.

(Vill bara inflika att jag skrev lite fel i förra kapitlet, Nelly hoppade inte in i Noels bil! Hon var hemma då.)

Lite senare knackar det på dörren, jag kollar ut genom kikhålet och där står Nelly.
Jag vrider om låset och dörren glider upp. Jag ber henne komma in och hon kramar om mig, och såklart besvarar jag kramen.
Hennes bruna hår glänser när solen lyser på det. Wow.

Vi sätter oss i soffan. Hon frågar om hon kan berätta en sak för mig utan att sprida det vidare. Såklart hon kan.
Snabbt berättar hon om sin ätstörning. Jag fäller en tår. Snabbt bildas fler. Hon lutar sig mot mig. "Allt kommer bli bra, jag lovar" viskar hon.  Jag kollar tomt ut i luften. Om hon dör? Vad händer då? Bort med dem tankarna Dante, jag ska hjälpa henne, inte låta det ske.
Jag kramar om henne.

Hon har varit inlagd några gånger innan.
Men varje gång hon kommer hem igen, startar det igen. Tankarna kommer för evigt sitta kvar.
"Vilka mer vet om det?" Frågar jag.
"Det är bara du, Nelly och Ludde som vet om. Min mamma är död och min pappa har jag inte kontakt med" svarar hon.
"Jag lovar, jag finns här för dig, precis som jag vet att du finns här för mig" säger jag med lågmäld röst.
Hon ler, det smittar av sig.
"Du vet att du är fin va? Väldigt fin, jag känner ingen finare"
"Jag känner mig inte fin, i min värld är det du som är fin" svarar hon.

Efter en lång stunds prat, bestämmer vi oss för att åka till Coop och köpa grejer till kvällen. Mat, godis, chips, läsk och så vidare.
Nelly är kanske inte jättepepp på det, men hon hjälper ändå till.

Väl framme vid kassan, stoppar jag i mitt kort och slår in koden. Det funkar inte. Försöker igen, samma där. Fuck mitt kort är spärrat.
"Nelly, mitt kort är spärrat, snälla kan du betala så swishar jag sen?"
"Såklart" säger hon och ler.

Vi stannar med bilen utanför min lägenhet och jag swishar henne pengarna.
"Men hallå? Ni swishade du 200kr fö mycket!" Utbrister hon.
"För att du är du." Svarar jag.
"Naww, sötis, jag kan seisha tillbaka"
"Nej, dem är dina"
Hon ler, jag likaså.

~479 ord~

Kort kapitel för att förstå om Dantes och Nellys situation(: