Kärleken hatar mig,typ? - Noel Flike

Åtta|Nelly

Nellys perspektiv

Dante frågar om jag kanske vill hänga med till honom efter skolan. Jag svarar att jag gärna gör det men måste äta något.
Han säger att jag kan äta något hos honom.
Efter en het skoldag (jag kysste Dante) går vi på vägen mot Dantes bil.
Det förblir tyst en lång stund innan Dante bryter tystnaden.
"Du vet väl att jag gillar dig?" Säger han.
Jag svarar inte på en stund, utan lyfter bara huvudet och kollar in i hans fina ögon.
"Jo, jag gillar dig med" svarar jag.
Han kramar min hand hårdare.

Vi hoppar in i bilen, jag sätter på radion.
Say you won't let go- Sam smith.

Dante sjunger med, kanske inte jätteduktig på att sjunga vanligt men han sjunger väl inte falskt. Han är bättre på att rappa om man får säga så.
"Jävlar, du är ju svinduktig" utbrister han.
"Nejjj, nu fjäskar du" säger jag och känner hur mina kinder blossar upp i en röd nyans och jag vänder bort huvudet, lådsas kolla ut på vägen.
Men jag kommer inte undan, han stryker sin hand över min kind och drar huvudet åt hans håll. "söt du är i röda kinder" säger han och ler.

"Men du, det är en sak jag måste berätta.." säger jag efter en lång stund.
"Kör på" svarar han och hans blick flackar. Han ser oroligt på mig innan jag börjar.
"Det var inte meningen att det skulle bli såhär, men jag vad på en fest, råkade liksom ligga med Mackan." Säger jag lågmält.
Jag kollar ner i sätet och sedan upp på Dante.
En tår sipprar ner för hans kind innan han stannar bilen och går ur.
"Förlåt" utbrsiter jag och mina ögon vattnas.
Dante mumlar något som lät som "trodde inte det om dig"
"Vi var fulla!"
"Det är ingen ursäkt" säger han och försvinner runt ett hörn.
Jag faller ihop i en hög där jag sitter i Dantes bil.  Vad fan har jag gjort?

Jag försöker tänka tillbaka till festen. Små minnesbilder.
En kille, tar tag i min hand och drar honom nära, kysser mig och drar in mig i ett rum. Vaknar sedan upp i en säng, naken. Men Mackan brevid mig. Min ångest är grov.
Hur ska jag rädda upp den jär situationen?
Jag ringer Axel som blivit en nära vän till mig.
Han blir tyst när jag berättar.
Fuck. Glömde bort att han också är nära vän med Dante. Såklart. Såklart han är på Dantes sida.
Han lägger på. Ringer sitället Linn.
Inget svar, går hem till henne.
Behöver stöd.
Jag knackar på och dörren öppnas av Linn, bakom henne står Noel.

"Gumman, vad har hänt?" Frågar hon när hon ser att mina ögon är rödsprängda och drar ik mig i en lång kram. Noel tar sin hand på min axel och mer mig sätta mig mer.
"Berätta" säger Noel.
"Men det är så himla jobbigt" utbrister jag.
"Ingen kommer förlåta mig"
"Aja, jag satt i bilen med Dante." Börjar jag.
"Fortsätt" sgäer Nelly.
"Jag berättade en sak som jag var tvingad att säga innan det skulle komma ut från fel person"
"Vad berättade du?"
"Att jag blev full på en fest, kanske till och med drogad. Låg med Mackan."
"Då får vi hoppas på att han förlåter dig. Du skulle ju aldrig göra så med mening" säger Nelly och kramar mig ännu en gång.
"Jag ska prata med Dante om din grova ångest, be han prata med dig" säger Noel. Men jag kan inte avgöra om han bara försöker trösta mig eller om han faktiskt vill hjälpa till.

"Jag fattar att du inte kan styra sånt när du är full, men snälla. Lär dig av dina misstag Nelly. Drick förihelvete inte så mycket alkohol när du inte ens kan styra över dig själv längre" säger Noel.
Han går in i Linns rum och ringer Dante.
Efter en lång stund, komme rhan ut igen och ser sorgset på mig.
"Han är så jävla ledsen Nelly" säger han och kollar mer i backen.

Då brister det. Tårarna forsar ner och jag faller ihop i en hög på golvet och vill bara gå under. Önskar att mitt liv var över för länge sedan. Tänker aldrig mer dricka alkohol. Aldrig.
Mitt synfält blir suddigt. Jag sluddrar.
Långt borta hör jag Nelly skrika "ring ambulansen förfan!" Men jag orkar inte bry mig. Låter mig själv försvinna. Svimma.

Jag vaknad ett tag senare. I en sjukhussäng. En släng går i min arm.
Jag kollar upp och ser ett välbekant ansikte.
"Hon är vaken!" Skriker han.
"Dante, förlåt för att jag finns" säger jag och sluter mina ögon.
"Lägg av med det där, huvudsaken är att du lever" svarar han.
Allt blir suddigt, och jag vaknar efter en stund. Måste spy.
Denna gång sitter inte Dante där. Bara en sjuksköterska.
"Jag måste spy!" Utbrister jag och hon sträcker snabbt fram en spypåse.

Någon knackar på dörren och Nelly kliver in.
"Åhh du är vaken!" Utbrister hon och springer till mig och kramar om mig.

Denna gäng lyckas jag hålla mig vaken i tio minuter innan jag återigen svimmar.
Men denna gång vaknar jag snabbt av att något sprutar in i min arm.
En spruta.
"Vad gör du?" Frågar jag sjuksköterskan som står brevid mig.
"Fixar en sak bara, du har ju inte ätit på flera dagar!"
Jag rycker till och skriker.
Jag känner en lugnande hand på min högra sida, jag vänder huvudet och där ser jag dante.
Han viskar lugnande saker i mitt öra. Jag andas lugna andetag medans vätskan sprutar in i min arm. "Allt kommer att bli bra".

"Dante, der var inte meningen att der skulle bli såhär. Inte ens att jag skulle finnas. Jag var ett misstag. Min mamma blev gravid av misstag.
Det var inte mingen att såra dig. Jag var full. Kunde inte styra öve rmig själv. Inte heller meningen att svimma nu. Det är min anorexia Dante.." säger jag tyst och han kollar in i mina ögon.
"Du är inte ett misstag Nelly, du är den finaste människan som finns, jag är inte arg på dig. Jag är arg på Mackan."
Jag ler medans sjuksköterskan fixar med sprutan.
Jag gör plats åt honom i sjukhussängen och han lägger sig brevid mig. Tar min hand.
Han viskar i mitt öra. "Jag älskar dig Nelly. Mer än allt annat" .
Mer hör jag inte innan jag ännu en gång svimmar av.

Dantes perspektiv

Jag viskar i hennes öra. "Jag älskar dig Nelly, mer än allt annat".
Jag ser hur hennes ögon stängs. "Nelly" viskar jag. Men får inget svar. Fuck. Hon har svimmat igen. Jag går ut och ver Linn komma in. Hon ställer sig vid sägen och tar Nellys hand. "Du är så jävla stark Nelly" säger hon .

Nellys ögon öppnas långsamt. "Jag älskar dig med Dante."
Jag ler.
Linn kollar frågande på oss men säger inget. Hon kramar istället om Linn.
"Vi måste dra nu. Men jag kommer roch hälsar på dig efter skolan" viskar jag och vi kramas hejdå innan dörren stängs bokom oss och jag fäller flera tårar på samma gång. Jag sätter mig mit väggen och måste andas långsamt för att inte snyfta högt.
"Älskade Nelly" viskar jag.
Linn verkar hört det och sätter sig brevid mig.
"Allt kommer att bli bra. Tror jag" säger hon.

~1250 ord~

Ä på läger i Danmark i några dagar så kommer inte upd. Men vill ba varna för att jag inte läst igenom o de är massor slarvfel men aja. Puss på er (: