Bump into my world

Kapitel 1

Wilmas Perspektiv

“Som räcker året om…” den sista tonen i den blomstertid nu kommer tonades sakta ut. Äntligen var det sommarlov, som jag hade längtat. För denna sommaren skulle vara speciell, jag skulle äntligen få åka upp till Stockholm och vara där hela sommaren med min pappa som flyttat dit för 6 år sedan då min mamma skrek åt honom att försvinna. Han hade tagit sina grejer och stuckit upp till huvudstaden, efter det har jag aldrig träffat honom.

Jag minns knappt hur han var, jag var 10 år när han stack. Hur skulle jag minnas? Och nu 6 år senare så står jag här i kyrkan i ett hav av andra niondeklassare. Eller i alla fall före detta niondeklassare, eftersom att vi precis gått ut grundskolan.

Jag tränger mig igenom folkmassan ut på gården och ställer mig under den gamla eken, där jag och Julia bestämt mötesplats tidigare ifall just detta skulle ske.

”Wilma!” hör jag en bekant röst ropa. Jag ser mig omkring och ser Julia komma stapplande i sina höga klackar.

”Var du tvungen att ta just de där skorna?” skrattar jag och Julia kollar surt på mig.

”Kom igen Wilma! Vi går ut nian idag, såklart att jag ska ha snygga skor då” jag ger henne en hopplös suck och skrattar. Själv var jag inte så mycket för skor, om det inte varit för Julias tjat hade jag mycket väl kunnat gå hit i mina palladium. Hon hade försökt tvinga på mig ett par klackskor innan vi gått hit, men jag hade övertygat henne om att ballerinaskor gick lika bra för mig.

”Jag måste skynda mig, tåget går klockan 13.00 och klockan är redan 11:35” stressar jag.

”Du har så jävla tur, jag måste åka till landet med familjen i år igen” suckar Julia.

”Mmm, men om vi inte går snart så är det nog du som blir den lyckliga” skrattar jag fram.

Vi börjar gå mot busshållplatsen och hinner precis kliva på bussen innan dörrarna stängs.

”Tidsoptimister” säger jag och kollar på Julia.

”Alltid” skrattar hon.

Julia går av på hållplatsen före mig som alltid.

När jag kliver in genom dörren till lägenheten luktar det pannkakor.

”Hej gumman!” ropar mamma från köket.

”Mamma, sen när började du laga mat frivilligt?” frågar jag oroligt.

”Sen min dotter bestämde sig för att överge mig under hela sommaren och åka upp till sin pappa i Stockholm istället för att tillbringa sommaren här i Göteborg med sin underbara mamma” ropar mamma till svar.

”Jag har ändå inte tid att äta, jag måste duscha och byta om innan jag åker till centralen” suckar jag.

”Och just därför så har din snälla mamma fixat en matlåda till dig som du kan ha på tåget” säger hon och ställer sig i dörröppningen.

”Tack så jätte mycket men nu måste jag verkligen gå och duscha om jag ska hinna till tåget” säger jag och skyndar in till mitt rum innan hon hinner säga nåt mer. Just nu ångrar jag inte att jag packade resväskan igår.

Efter duschen så byter jag om till ett par jeans shorts och ett slappt linne, sminkar mig med mascara och kollar sedan klockan. 12:15! Nu hade jag verkligen bråttom. Jag tar min Iphone 5s och trycker ner den i bakfickan på shortsen, tar min resväska, västtraffik kortet och skyndar mig ut i hallen. Jag trycker ner fötterna i mina blåa palladium och struntar i att knyta dem.

”Glöm inte matlådan!” ropar mamma.

”Nejdå!” skriker jag och drar till mig den genomskinliga plastburken med blått lock, en flaska Is te och trycker ner det i skinnväskan jag har över axeln. Nu hade jag inte så mycket tid som jag tidigare trott att jag skulle ha. Jag sprang med resväskan rullande efter mig och med skinnväskan över axeln mot spårvagnshållplatsen.

När jag äntligen kliver av vid centralen så har jag bara en kvart på mig tills tåget går. Jag springer mot perrongen där tåget ska gå, missar jag detta tåget är hela min sommar förstörd!

Plötsligt känner jag en smäll och jag faller till marken…..

***********************************************************

Hoppas att ni gillade första kapitlet!

Kommentera gärna!

Rösta=glad författare!

Följ mig på instagram

@myfooostories

@emiliasjokvist

~Emilia