Bump into my world

Kapitel 4

Wilmas Perspektiv

Den stora frågan var nu bara hur jag skulle hitta ner till soprummet. Jag chansar på att det ligger i källaren och börjar gå ner för trappan som jag antar leder till källaren. Nedanför trappan finns bara en dörr, jag öppnar dörren som till min besvikelse leder till tvättstugan. Det står en tjej i min ålder med långt blont hår och försöker trycka in sina kläder i den redan fulla tvättmaskinen.

”Du kanske inte ska ta allt på samma gång” säger jag och skrattar. Hon kollar förvånat runt innan hennes blick fastnar på mig och hon ler.

”Hur måna gånger jag än har tvättat så får jag aldrig kläm på det” skrattar hon och reser sig upp från golvet.

”Fast dig har jag aldrig sett förut, har du precis flyttat in eller?” frågar hon.

”Jag bor egentligen i Göteborg men kom hit igår och ska bo här hos min pappa under sommaren” svarar jag och ler.

”Aha det förklarar saken, vad heter du då?” säger hon och biter sig funderande i läppen.

”Wilma, och du?” säger jag kort.

”Jag är Vanessa” svarar hon, klättrar över den stora tvättkorgen hon haft med sig och går fram till mig. Hon sträcker fram handen, jag tar den och skakar den.

”Såååå, känner du nån förutom din pappa här i Stockholm då?” frågar hon.

”Nej, jag har bara varit i Stockholm en gång tidigare” säger jag. Vanessa nickar förstående.

”Några ska ha en fest ikväll, en grillfest. Du får gärna komma det hade ju bara varit kul om du lärde känna fler här, jag kan komma förbi vid halv 8 så kan vi åka dit tillsammans” säger hon och ler stort mot mig.

”Tack, det hade varit jättekul” säger jag glatt även fast fester inte direkt är min grej. Fast jag vill ju inte sitta ensam hela sommaren så om det blir genom en fest som jag lär känna nya får väl gå då.

”Juste vart ligger soprummet, jag är på väg till stan för att fixa mitt SL kort och ska slänga denna på vägen fast jag hittar inte soprummet” säger jag och viftar med påsen som jag har i handen.

”Aha, då har du gått helt fel, soprummet ligger i ett eget litet hus bredvid själva hyreshuset” skrattar hon som om det vore världens mest självklara sak. Jag känner mig lite dum som gått ner till tvättstugan istället för att kolla utanför.

”Oj, jaha” skrattar jag lite stelt och kliar mig i nacken.

”Men nu måste jag tvätta så, vi ses ikväll då” säger hon och pekar bak på den proppfulla tvättmaskinen.

”Okej, jag måste ändå in till stan för att fixa kortet, ses ikväll” säger jag och vänder mig om för att gå upp för trappan igen.

När jag öppnar dörren som leder ut ur hyreshuset så ser jag direkt en liten betong-byggnad vi sidan av huset. Jag styr stegen ditåt med icapåsen i högsta hugg. När jag öppnar dörren till betongklossen så stiger en hemsk stank ut.

”Usch” mumlar jag och rynkar på näsan. Jag tar ett djupt andetag innan jag snabbt springer in, öppnar locket på den stora soptunnan, slänger in påsen jag haft i handen, springer ut och smäller snabbt igen dörren.  Jag andas ut igen.

Jag följer beskrivningen som pappa gett mig kvällen innan tills jag ser busshållplatsen.

”11 minuter” läser jag tyst för mig själv när jag kollar på skärmen vid hållplatsen. Jag ställer mig i den lilla glasburen och väntar.