Bump into my world

Kapitel 3

Omars Perspektiv

Varför tog jag inte hennes nummer när jag hade chansen?! Nu kommer jag kanske aldrig träffa henne mer.

”Hallå? Omar!?” ropar Oscar och knäpper med fingrarna framför ögonen på mig.

”Vad tänker du på?” skrattar han och sätter sig ner bredvid mig på golvet. Felix och Ogge hade gått till Mc Donald’s för att köpa mat till oss.

”En tjej jag träffade på tåget idag” suckar jag.

”Så du har hittat tjej?” säger Oscar och viftar med ögonbrynen.

”Nej! För jag glömde ta hennes nummer!” skriker jag och lägger huvudet i händerna.

Inget är ju egentligen Oscars fel. Det är bara så sjukt störande, jag kan bara inte sluta tänka på henne, den där perfekta tjejen från tåget. Mina tankar avbryts av Oscars stämma.

”Fast om hon ska bo här i Stockholm hela sommaren så borde du ju träffa henne, om hon nu inte är nån som sitter inlåst på sitt rum och aldrig kommer ut” skrattar han. Såklart! Hur kunde jag inte ha tänkt på det tidigare. Så många gånger som vi träffat samma foooers om och om igen här i Stockholm, det skulle nästan vara omöjligt att inte träffa henne. Om hon nu inte är nån som bara sitter inne som Oscar sa.

Wilmas Perspektiv

Jag kliver ur bilen när pappa parkerar utanför det gula huset.

”Vi bor på tredje våningen” säger han och kastar nycklarna till mig. Såklart så fångar jag de inte eftersom att jag absolut inte har nån bollkänsla eller snabba reflexer. Nycklarna slår i marken med ett skrammel, jag suckar och böjer mig ner för att plocka upp de.

”Fortfarande ingen bollkänsla?” skrattar pappa och kollar på mig med höjda ögonbryn.

”Amen vad tror du?” muttrar jag surt tillbaka.

Jag tar min väska som säkert väger ett ton (enligt mig) och börjar gå mot dörren till trappuppgången. Jag slår in koden 1325, ett surrande ljud hörs innan det klickar till och den gröna lampan bredvid knapparna börjar lysa. Jag trycker upp dörren och börjar gå upp för trapporna.

När jag äntligen når våning 3 så känns mina ben som kokad spagetti. Om det är meningen att jag ska bo i detta huset hela sommaren så kommer jag i alla fall att vara ”vältränad” när jag kommer hem.

Jag tar fram nyckelknippan låser upp dörren.

(å herre vad misstolkat det hade låtit om jag hade skrivit som jag tänkte från början där)

Jag möts av en liten hall med endast ett sko ställ och några krokar på vänstra sidan. Jag tar av mig skorna och ställer de i det lilla sko stället, tar tag i resväskan och drar den efter mig in i lägenheten. Den såg inte ut som jag föreställt mig, ljus med mycket vitt. Utan hade mycket trä färgat och lite andra färger som bryter av emellanåt.

Ytterdörren öppnas och pappa kommer in. Till skillnad från mig så är han inte röd om kinderna och flåsar. Jag kollar med stora ögon på honom.

”Man vänjer sig vid trapporna” skrattar han.

”Kom jag ska visa dig ditt rum” säger han och vinkar med handen åt mig att jag ska komma. Jag går mot honom fast lämnar denna gången resväskan stående på golvet i vardagsrummet.

Vi går in i ett rum med vita lätt gröna väggar, den ena av väggarna är istället för målad tapetserad, en vit tapet med silvriga mönster. I ena hörnet står det en säng med ett beige färgat överkast, framför mig ett vitt skrivbord, vid en av väggarna står en bokhylla. Över trägolvet så är en stor vit/grå fluffig matta utbredd. Det är inte alls likt mitt rum hemma i Göteborg, det är mycket större och ljusare.

”Kom hit så ska du få se en sak” säger pappa och går mot en dörr inne i rummet som jag inte lagt märke till. Han öppnar dörren och där inne skymtar jag en stor walk in closet, på dörren hänger även en helkropps spegel med vita kanter. Jag får knappt fram ett ljud…….

”Tack….tack så sjukt mycket pappa” stammar jag fram och kastar mig runt halsen på honom.

”Betyder det att jag gjort ett bra jobb med att fixa ditt rum?” skrattar han.

”Jag ska lämna dig lite ifred så att du kan börja packa upp” säger han och går ut genom den vita trädörren.

Jag kastar mig på sängen och tar upp mobilen, packa upp är inte direkt min första tanke just nu. Jag börjar bläddra igenom mitt Instagram flöde, när det inte finns nåt mer att kolla efter så klickar jag istället på utforska och börjar bläddra där istället för att hitta nåt intressant. Då helt plötsligt så dyker en bild på en kille upp. Och inte vilken kille som helst utan bilden är på Omar! Jag klickar på personen som lagt upp bilden ”fanpage till världens bästa killar” står det som rubrik i bion. Jag fortsätter att bläddra igenom personens bilder tills en ny bild på Omar dyker upp, klickar på bilden och denna gången är även Omar taggad i bilden. Jag klickar på taggen och kommer in på en ny profil ”Omar Jouse Rudberg” står det denna gången som rubrik. Jag börjar sakta bläddra igenom Omars bilder tills jag kommer till en topless bild. Damn vad snygg han är!

Om jag klickar på Följ så kanske han tror att jag är en stalker? Men den risken tar jag, har precis hittat Stockholms snyggaste killes Instagram. Jag klickar på Följ och lägger sedan ner mobilen och börjar packa upp.

(Nästa morgon)

Jag vaknar av att solen lyser mig i ansiktet. Jag sträcker mig efter mobilen och lyckas putta ner den på golvet.

”Helvete”  muttrar jag surt och tar upp den från golvet. ”10:25” lyser de på skärmen. Lika bra att gå upp då.

Idag skulle jag åka till stan och skaffa mig ett SL-kort att ha under sommaren, för jag hade inte tänkt gå eller åka bil överallt. På vägen till stan så skulle jag använda pappas kort.

När jag rotat igenom min garderob efter kläder så slutar det med att jag har på mig en vit stickad tröja och ett par svarta shorts. Jag tar mobilen och går ut i köket för att äta frukost, idag blir det en rostad macka med lite smör och skinka. Sen gör jag en kopp te, inte för att jag direkt tycker att det är kallt när det är 25 grader ute utan mest för att det är gott. Pappa har åkt till jobbet för längesedan så jag sitter i min ensamhet och knaprar på det rostade brödet tills jag bestämmer mig för att åka.

Jag går ut i hallen och tar på mig mina vita låga converse som jag även packat med i resväskan. Jag tar nyckeln som hänger på kroken i hallen, går ut i trappuppgången och låser dörren efter mig. Utanför dörren har pappa ställt en ica påse full med skräp. På påsen sitter en lapp med texten ”Ta med påsen ner i soprummet”.  Jag suckar djupt och tar påsen och börjar gå ner för trapporna.

******************************

Kommentera och rösta = en glad författare

Följ mig på instagram

@emiliasjokvist

@myfooostories

~Emilia