Schackmatt ♗

Kapitel 2 ♕

Isabellas perspektiv

*tre dagar senare*

Jag satte mej upp ur sängen och gnuggade mej i ögonen. Klockan var väll runt åtta på morgonen men ändå var det kolsvart utanför fönstret. Jag hade alltid varit en sån där som var trött på morgonen och pigg på kvällen. Men inte idag. Av någon anledning var jag inte alls trött. Kanske för att det snart var julafton eller kanske för att jag idag skulle få träffa Fanny och killarna från the fooo. Jag stoppade ner fötterna i mina tofflor som stod bredvid sängen och reste mej för att gå ner och ta något och äta. Det var helt knäpptyst så jag gick ner för trappan så tyst jag kunde så jag inte skulle väcka någon och tassade sedan in i köket. Jag tog ut en såndär korv med risgrynsgröt i och hällde upp lite i en skål och stoppa in den i micron. När den var klar tog jag ut den och hällde på mjölk och lite kanel sedan gick jag ut och satte mej i vardagsrummet. Julgransbelysningen lyste upp rummet och de röda kulorna glimrade där dom hängde på granens grenar. Allting var så mysigt. Julstrumpan som hände över öppna spisen, den röda duken som låg på bordet och så såklart julgranen. Julen var helt klart min favorit högtid. Liksom snö, presenter, julmusiken och såklart Kalle anka. Och vad kan vara mysigare än att gå ut och bygga en snögubbe och sen gå in och dricka en kopp med varmchoklad och grädde? Jovisst jag är 16 men det är en såndär sak som man liksom aldrig blir för stor för. Jag tog en sked av gröten som vid det här laget var rättså kall och stoppade in i munnen. Så fick jag värsta flashbacken från en julafton för typ 10 år sedan.

"Ett schackspel!" Utbrast Fanny och flög in i tomtens armar. Han skrattade sådär mysigt som bara tomtar kan göra. "Tack snälla tomten" hade hon sagt och så log hon sådär brett som bara hon kunde göra så att gluggen hon hade där hennes framtand hade suttit innan hon tappat den syntes lite extra tydligt. Schackspelet hade vi använt. Ofta. Nästan varje dag hade hon med sig det till skolan. Vi hade spelat det varje rast och sendan när vi kom hem hade vi spelat det igen. Varför det hade varit så roligt att just spela schack vet jag inte. Det var nog för att man bara kunde vara två så att vi inte hade behövt låta någon annan vara med och spela. Och så kanske lite för att vi gjorde det till en sån stor grej liksom. Men så en dag när vi skulle packa upp det ur hennes väska så fanns det inte där. Vi letade överallt men vi hittade det aldrig. När jag tänkte på det nu undrar jag vart det egentligen tog vägen. Jag tog en till sked av gröten som nu inte ens var ljummen längre och svalde långsamt. Jag bestämde mej för att inte äta mer gröt och gick upp på mitt rum. Jag la mej i sängen och bläddrade snabbt genom lite sociala medier på mobilen. Som vanligt så var de bara massa skit på Facebook, selfies på instagram och inget så speciellt kul på Twitter. Jag låste mobilen igen och slängde den på sängkanten. Det var inte så värst varmt i rummet även fast elementet vid fönstret satt på nästan högsta värmen så jag sparkade av men tofflorna och kröp ner under täcket. Jag slängde en snabb blick mot klockan som stod på det lilla vita bordet som stod bredvid sängen. 09:13. Med en suck slöt jag ögonen och drog täcket ända upp till öronen.

Något plingade till och jag satte mej upp ur sängen med ett ryck. Jag gnuggade mej i ögonen med ena handen och slängde återigen en blick mot den digitala klockan. 15:52. Jag flög upp ur sängen och sprang ner för trappan. Det blingade två gånger till med jämna mellanrum men sen blev det tyst. Jag tittade mej omkring och insåg sedan att ljuden kom från dörrklockan. Jag gick för att öppna men hann inte så långt innan den som var utanför bestämde sig för att gå in. Jag möttes av Fanny som hade på sig en mörkblå jacka med pälskrage och vinterkängor. "Hej! Vi tog oss friheten att gå in eftersom att ingen öppnade" sa hon och log. "Vi?" Fick jag fram och tittade bakom henne och först nu såg jag de fyra killarna som stod bakom henne. Och mycket riktigt, där stod dom. Felix, Oscar, Ogge och Omar.