Ska vi slå vad?

1. Förfest

Saga hade alltid hatat att gå uppför den branta backen till skolan.
Suckande och stönande stegade hon uppför, även fast hon helst legat kvar i sängen den här dagen. Vinden blåste lätt men kyligt genom hennes blonda hår. Ett löv föll från sin gren och landade mjukt några meter framför henne.
Hon hade lyckats få inbjudan till de äldre elevernas fest som var ikväll. Hon själv ville helst stanna hemma, men hennes bästa vän Ronja hade tjatat och tjatat om att att få testa att dricka en kväll. Ronja hade aldrig varit på en fest förut.
Saga gjorde allt för Ronja, så självklart fixade hon så dom fick komma dit.
Hon log lätt för sig själv när hon tänkte på hur glad Ronja hade blivit när hon berättade. Hur hennes läppar spruckit upp i världens sötaste leende..
"Jag är så peppad!" Ronja dök upp bredvid Saga plötsligt, vilket fick Saga att hoppa till. "Kan du fatta att vi ska på fest!?"
Saga nickade och log mot Ronja, som hade på sig den stickade mössan Saga givit henne i födelsedagspresent. Den vinröda mössan såg bra ut mot hennes råttbruna hår, precis som Saga visste att den skulle.
"Det blir förfest hela dagen!" fortsatte Ronja vars bruna ögon tindrade av förväntan och glädje.
'Yay..' tänkte Saga, som inte alls var taggad inför festen. Men Ronjas entusiasm väckte lite glädje inom henne.

-

Ronja kunde inte sluta prata om festen på hela dagen. Om vad de skulle ha på sig, om de skulle lyckas få killar, om hur mycket hon ville dansa..
Saga kände sig trött. Hon lät Ronja prata på, även om hon märke hur resten av klassen hade börjat ge Ronja blickar för dom ville att hon skulle vara tyst.
Ronja var inte så populär, mullig och blek, med alltför mycket röst för sitt eget bästa. Hon hade aldrig brytt sig om vad andra tyckte och det skrämde vissa, men det var det Saga älskade hos henne.
Saga själv var nästan tvärtimot, smal, blond och riktigt snygg. När de hade börjat gymnasiet hade hon inga svårigheter att bli vän med både killar och tjejer, som lät henne vara med på allt. Ronja därimot fick inte vara med, vilket resulterade i att Saga sket i dom andra och valde Ronja istället. Dom var trots allt bästa vänner sedan dom lärt sig gå.
Sista lektionen var som jobbigast. Saga kände sig trög och matten gick extremt långsamt. Hon sjönk ihop över bordet.
"Hur är det? Är matten jobbig?" Ronja lutade sig över Saga och kikade på talen.
Saga sneglade uppåt. Hon kunde se in i Ronjas urringning och kände hur det pirrade till i magen.
"Jo, det är den," svarade hon utan att sluta snegla på Ronjas urringning, och med ett snett leende utbrast hon "men vi slutar om 10 och då ska vi klä om till fest!"