Kapitel 1

3 0 0
                                    

"Han måste skoja med mig?" Wille lovade att inte styra någon fest i helgen men som vanligt ljög han. Våra föräldrar är för det mesta bortresta så jag och Wille eller William som han heter egentligen är för det mesta själva. Wille och jag hade en väldigt tajt relation tills vi började gymnasiet och sen vi gled i från varandra mer och mer. Att ha en tvillingbror är inte alltid som alla tror. Lika roligt och underbart om jag får säga de. Jag pressade mig in mellan alla fulla människor som stank alkohol.
"Ursäkta" försökte jag men ingen hörde mig. Tillslut tog jag mig till köket där jag fick syn på Wille och hans kompisar som körde nån dum lek. Wille skulle just dricka ur sin mugg då jag tog av honom den.
"Vafan?!" Han vände sig irriterat om och fick syn på mig. "Wilma.." suckade han och ställde sig upp.
"Seriöst Wille? Du lovade ingen fest i helgen!" Skrek jag nästan för att kunna överrösta musiken.
"Sluta vara så jävla tråkig, du beter dig som mamma" sa han och la armarna i kors. Han måste skämta med mig.
"Jag är så jävla trött på din skit och hela tiden måste städa upp efter dig!" Sa jag och hällde ut han drink i vasken och vände sedan på klacken och gick. "Idiot" hörde jag Wille muttra åt mig. Jag orkar inte vara kvar i detta hus en enda sekund till. Irriterat putta jag mig ut ur huset och började gå till busshållplatsen. Ibland önskar jag att vi inte var tvillingar, saker hade kanske inte hade varit lika komplicerat då. Jag plockade upp mobilen och som tur var den inte död än. Snabbt skickade jag i väg ett sms till Mia.

"Lugnt om jag sover hos dig i natt? Wille har fest igen.."

"Såklart de vet du!"

Ibland undra jag vad jag hade gjort utan henne. Vi har känt varandra enda sedan dagis och har hållit ihop sedan dess. Hon har alltid ställt upp då jag behövt någonstans att sova. Mias familj är som min andra familj, mitt andra hem. Bussen stannade på sista stoppet som är mitt i stan. Snabbt skyndade jag mig av och sprang nästan till Mia, jag hatar att vara ute själv på stan mitt i natten. När jag rundat hörnet på lägenhetshuset krockade jag med någon och föll på rumpa ner i en vattenpöl.
"Fan" mumlade jag irriterat. Denna kväll kunde verkligen inte bli värre.
"Shit, förlåt gick det bra?" Jag vände upp blicken mot killen som stod framför mig. Mörkret gjorde det svårt att se honom men hans blåa ögon lyste. "här låt mig hjälpa dig" sa han och sträckte fram handen. Försiktigt tog jag tag i hans hand och han hjälpte mig upp på benen. Nu såg jag hans ansikte mycket tydligare och wow säger jag bara.
"Ehm.. tack" mumlade jag nervöst och vände ner blicken på mina skor.
"Jag ber verkligen om ursäkt, jag hoppas dina byxor inte vart förstörda" sa han och kliade sig nervöst i nacken. Jag kollade upp och min blick fastnade på hans ögon. Så förtrollande.
"Jag tror det är lugnt" sa jag nervöst. Varför är jag ens nervös? Händer ju aldrig.
"Scott" sa han med ett snett leende och sträckte fram handen.
"Wilma" sa jag och tog den återigen.
"Wilma.. vackert namn. Jag kanske får bjuda dig på kaffe någon gång som förlåt för byxorna" sa han och kollade på mig med en brinnande het blick.
"Visst det låter bra" sa jag och kunde inte hjälpa det fåniga leendet som växte på mina läppar. En dejt? Jag har aldrig varit på en dejt förr. Mia kommer aldrig tro mig då jag berättar detta.
"Bra! Skriv in ditt nummer så messar jag dig tid och plats" sa han och sträckte fram sin telefon. Tanken slog mig om jag skulle döpa mig till något roligt eller sexigt eller något annat istället för bara Wilma men feg som jag är blev det bara Wilma.
"Vi ses Wilma" sa han med ett leende innan han vände sig om och gick sin väg. Vafan hände nyss? Drömmer jag eller är detta verkligen sant? Jag möter en dö snygg kille mitt i natten och han bjuder mig på dejt. Gud har verkligen hört mina böner. Killar på min skola är verkligen inte min typ. Antingen är dem svin, bara kompis material eller lögnare. Men sen har jag inte letat så mycket efter någon kille på senaste. I början av första året på gymnasiet vart jag tillsammans med Sebbe som nu även är Willes kompis. Vi var tillsammans 1 år men sen visade det sig att han bara var en äcklig lögnare som låg med andra bakom min rygg varje gång han fick chansen. Det är väl även en av anledningarna att jag inte letat efter någon. Vill bara att dessa 3 månader ska gå snabbt och jag få ta examen så jag sedan får flytta hemifrån så snabbt som möjligt.

First love!Where stories live. Discover now