Karin stod framme vid tavlan och pratade om någon kung som levde för hundra år sedan, förstår inte varför vi ska kunna sånt. Det är sista lektionen och jag orkar verkligen inte hänga med. Jag har haft mina tankar på annat hela dagen. Än hur mycket jag försöker koncentrera mig så hamnar jag tillslut på Scott igen. Direkt jag blundar ser jag honom framför mig, hans leende, hans skratt och hur han kysste mig på kinden. Min mobil som låg på bänken lyste upp och jag tittade ner på den.
Från: Scott
"Kan inte sluta tänka på dig.."
Ett löjligt leende spreds sig över mina läppar.
Till: Scott
"Tänker på dig också"
Från Scott
"Åker på jobbresa till helgen.. så skulle gärna vilja hinna se dig innan dess"
Till Scott
"Visst, när?"
"Hallå? Jorden anropar Wilma" Mia viftade med handen framför mig och jag kollade förvirrat upp på henne. Jag märkte då hur alla hade lämnat klassrummet och det var bara vi kvar.
"Sorry" sa jag och reste mig upp och följde efter Mia ut ur klassrummet.
"Så kommer du på lördag?" Fråga hon och jag kollade frågandes på henne. Vad har jag nu missat.. "Jag, Joe, Elliot och Hanna tänkte fara ut i helgen. Som vi alltid bruka göra förra året. Vi måste passa på innan vi tagit examen och alla flyttar. Så säg inte nej" sa hon och gjorde sin puppy eyes blick. Som hon för övrigt vet att jag har svårt att säga nej till.
"Okej" sa jag och ett glädjetjut kom ur henne vilket gjorde att många vände blickarna mot oss.
"Men vi ses imorgon" Mia kramade om mig innan hon skyndade sig i väg. Jag tog mina saker ur skåpet och börja sedan min vardagliga promenad hem. På ett sätt var det skönt att inte ha så långt till skolan att man kunde gå men det dåliga var ju då det regna eller på vintern. Men snart är det över vilket dock känns lite vemodigt. Jag har alltid längtat tills den dagen och känt mig redo för vuxenlivet men är jag verkligen det? Hur vet man verkligen att man är redo, många tror ju att man är det men är man verkligen det är ju frågan. Men sen så har jag ju några månader kvar att lista ut det. När jag äntligen fick syn på vårt hus sprinta jag hem sista biten och upp till mitt rum snabbt utan att stöta på mamma. Och ja jag är sur på henne än för att hon försöker lägga skulden på mig för det Wille gjort. Orimligt. Jag kasta mig på sängen med en nöjd suck. Äntligen så var den värsta dagen på veckan över. Jag fiska upp mobilen ur fickan och såg att Scott hade skrivit.
Från Scott
"Jag hämtar dig efter skolan imorgon ♡"
Till Scott
"Okej, slutar 14:)"
Jag tvekade på om jag skulle skicka ett hjärta jag med eller inte. Men som vanligt är jag en fegis och skrev bara en töntig smiley. Måste bli bättre på detta känner jag men själva grejen är att jag inte är den bästa på att flörta och det hela blir inte lättare på sms. Fast det borde det ju, ingen ögonkontakt, behöver inte se då han skrattar åt mina töntiga försök eller skämma ut mig med mitt tomatröda ansikte. Scott ger mig bra vibbar och jag vill verkligen inte sabba detta. Sen så ser han ju ut som en dröm.
"Maten är klar!" Hörde jag mamma ropa från nedervåningen. Men en tung suck klev jag upp och gick tungt ner. Blir att äta snabbt och sedan fly fältet medans jag kan. Mamma, pappa och Wille satt redan vid bordet och tog för sig av maten. Tyst satte jag mig på min plats och började ta för mig mat.
"Varför så sur?" Jag vände upp blicken mot Wille och höjde frågandes på ögonbrynen.
"Jag är inte sur" sa jag och Wille fnyste åt mig.
"Så nu när ni båda är här. Det är ju tänkt att jag och pappa ska iväg igen på konferens men efter igår så vill vi inte lämna er ensamma då ni uppenbarligen inte klarar det" börjar mamma och jag himlar med ögonen, rättare sagt Wille klara inte det. "Så jag har pratat med Vera och hon kommer vara här i helgen och kolla till er" avslutade hon. Min irritation av att vi inte skulle få vara själv var som bortblåst och ersättes med glädje. Vera måste vara den bästa mostern som finns och vi är super tajta. Sen så är hon ju bara 6 år äldre och det kan vara därför vi är så nära. Många undrar hur jag kan ha en så ung moster och svaret är att min mormor fick min mamma då hon var 17 och Vera fick hon mycket senare i livet men en ny man. Sen så fick min mamma fick mig och Wille då hon bara var 16, vilket vi får höra ofta då vi klagar. Om hur kämpigt dem haft det och offrat massa saker. Vilket dem säkert haft och jag kommer vara evigt tacksam och se upp till dem för det men ibland går det för långt. Sen så känns det som att dem tar igen den förlorade tiden nu därför dem är borta konstant, hemma 2-3 dagar - borta 1 vecka eller mer ibland sen hem och hämta nya kläder och sen iväg igen. Så har det varit de senaste 3 åren innan de så har vi fått bo hos mormor då dem varit borta.
Resten av kvällen låg jag på mitt rum och önskade bara att det skulle bli imorgon och jag skulle få träffa Scott igen.
