Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
(Om den inte funkar där uppe) Det är lätt att vara självkritisk. Bara se sina brister och inte de bra. Mina ben är för tjocka, min mage är inte nog platt, har ingen perfekt smal midja, för små bröst, för liten rumpa, inga kurvor, listan är oändlig. Men varför är det så lätt att hela tiden se sina brister bara, de är något jag undrar över. Här står jag framför spegel och funderar på att skicka att jag vart akut sjuk, mamma lät mig inte fara eller någon annan lame ursäkt. Varför? Jo för att idag är en sån dag då håret bara blir fult, mitt smink liknar något en 5 åring gjort, jag har inget att ha på mig och min kropp känns svälld och äcklig. Den hårda sanningen vad jag verkligen känner men som man kanske inte alltid säger högt. Jag tog ett djupt andetag, försökte samla mig och lugna ner alla tankar. Jag vet att om jag stannar hemma så kommer jag ångra mig sen, jag kommer älta detta om och om igen varför jag inte for och vad som kunna ha hänt och så vidare. Min mobil plingade och jag tog upp den från bordet.
Från Scott "Hos dig snart, redo?"
Jag svalde nervöst och tog ytligare ett djupt andetag.
Till Scott "Aa kommer"
Jag tog en sista titt i spegeln innan jag vände mig om och gick. Snabbt skynda jag mig till hallen och tog på mig min jacka och skor innan någon hunnit stoppa mig. När jag klev ut genom ytterdörren såg jag Scotts bil stå parkerad på vägen. Han satt med blicken föst i mobilen och såg inte mig komma förens jag öppnad dörren. "Hej" sa han glatt då jag hoppade in. "Hej" besvarade jag och sprack upp i ett leende av att se honom. Han vände sin blick framåt och började köra. "Har du haft en bra dag?" Fråga han och kollade snabbt på mig. "Jadå, själv da?" Så gullig han är. "Jodå bara mycket att fixa inför imorgon" sa han och svängde in på en gata där han parkerade. "Framme" sa han och hopppade ur bilen och jag gjorde likadant. Han bodde inte långt ifrån Mia insåg jag nu. Bara nån gata ifrån varandra. Jag följde efter honom in genom porten och vidare till hissen. Hissen var stor men ändå stod vi tätt intill varandra. Våra armar var tryckta mot varandra och mina fingrar nuddade hans flera gånger. Tillslut greppade han tag om min hand och strök den varsamt. Jag ville bara kasta mig över honom och kyssa honom. Låter som en galning. Hissen stannade tillslut på högsta våningen och vi klev båda ur den och gick mot hans dörr. Han låste upp och höll upp dörren för mig. "välkommen hem till mig" sa han och jag klev in. Jag tog av mig skorna och jackan innan jag klev in för att se resten av lägenheten. Lägenheten var stor men öppna ytor, massa stora fönster och en stilren stil hade den. "Så fint du har det." Sa jag och vände mig om för att se på honom. "Menar du det?" Frågade han chockat. "Ja verkligen" sa jag och tog några steg mot honom så jag stod framför honom. Han log försiktigt mot mig och drog en hårslinga bakom mitt öra. Hans lätta beröring gav min kropp stötar. Ett pirr i kroppen ökade, en längtan efter honom. Han höll sin hand mot min kind och blicken växlade mellan mina ögon och läppar. Han böjde sig målmedvetet fram så våra läppar kraschade samman. Som sist började det lugnt och passionerat men sen övergick det snabbt till hett, aggressivt och lustfyllt. Så många känslor på samma gång och båda ville bara ha mer. Jag slängde mina armar om hans hals och drog försiktigt i hans hår. Hans grepp om mina höfter hårdnade och hans snurrade runt oss och tryckte upp mig mot väggen. Hans händer vandrade upp över min midja och sedan ner till min rumpa. "Hoppa" sa han snabbt innan han återgick till mina läppar igen. Jag gjorde som han sa och slingrade mina ben runt hans höfter. Han bar mig bort till soffan där han försiktigt la ner mig, hängandes över mig så började han kyssa mig ner över min hals och sedan upp igen. Ett tyst stön slank ur mig vilket fick mig att inse vad vi höll på med. Skulle vi gå såhär långt redan. Jag kunde inte tänka klart kring honom men jag hann inte fundera så mycket över det då han plötsligt drog sig ifrån mig. Andfått och chockat kollade jag på honom då han reste sig upp från soffan med ryggen emot mig. Fuck nu vad har jag nu gjort för fel. "Wilma jag måste säga en sak" sa han och vände sig om mot mig igen. Nervöst flackade han runt med blicken överallt i rummet förutom på mig. Jag svalde nervöst och nickade mot honom för att han skulle fortsätta. Det såg ut som han hade en mental diskussion med sig själv, så tankspridd. "Jag vill har inte förhållande, jag är ingen sån kille" sa han och jag kollade chockat på honom. Men va? Vad håller vi på med da, för direkt vänskapligt tycker jag inte direkt det är. Men det var som att poletten föll ner för mig. Han var bara ute efter sex som alla andra och jag trodde han var annorlunda. Jag rätade på min tröja och ställde mig upp. "Jag tror det är bäst jag går" sa jag med blicken i golvet och gick snabbt förbi honom. Jag hörde honom svära för sig själv och jag kolla snabbt bak på honom. Han drog sig frustrerat i håret och svor tyst. Jag tog snabbt på mig skorna och jackan och skulle just gå då Scott kom ut i hallen. "Fan, förlåt Wilma. Jag menade inte så... men asså jag" började han innan jag avbröt honom. "Du behöv inte förklara jag fattar. Jag var bara dum nog att tro att du var annorlunda" "Wilma, du förstår inte.." han tog en försiktigt tag om min arm och jag kollade sorgset upp på honom. Jag trodde verkligen han var annorlunda. Äldre och mognare men oj så fel man kan ha. Han är som alla andra killar jag träffat och jag vill inte ha något sånt. Jag trodde vi var så lika med det visade sig att vi var helt olika. Inom mig krossades all hopp om Scott och den lilla del om kärlek som fanns kvar. Det gjorde faktiskt ont att inse detta. Det här är verkligen inte min dag. Jag drog mig lös ur hans grepp och öppnade dörren. En sista gång kollade jag upp på honom innan jag stängde dörren och sa "Hejdå Scott"
