"Människa"

Del 4

Plötsligt vaknade jag i en säng med ett täcke så stort att jag inte såg något annat än vitt.

Jag grävde mig ut och kisade för solljuset som strömmade in genom det öppna fönstret. Jag klev upp och gick mot dörren. Jag hade fortfarande kläder på mig och hela min kropp kändes stel.

Jag gick nerför en trappa precis utanför dörren och kom till köket där Isak satt med en olöst rubix kub.

"Hallå där, sovit gott?"

"Joo, hur länge har du varit vaken? Vad är klockan?" frågade jag.

"Som sagt, vi sover inte, klockan är tre"

"Tre? På eftermiddagen? Jag har aldrig sovit såhär länge förr"

"Du har aldrig blivit en varulv förr heller" sa han och log.

"Varför sov jag och ingen annan?"

"För att du inte är helt förändrad än och kroppen behöver återhämtning efter att du har dött, hur mår du förresten?"

"Jag är ganska stel, och har lite ont i huvudet"

"Det är din kropp som utvecklas så att du blir starkare, smartare och så vidare. Det är någon som är glad att se dig" sa han och fortsatte att vrida på kuben.

Jag kastades framåt när ett okänt föremål föll över mig. Det okända föremålet var Isabelle som kramade mig bakifrån.

"God morgon!" Sa hon med klingande röst och hjälpte mig upp från golvet.

"God dag" sa jag tillbaka.

"Ursäkta men du luktar spya, gå och ta en dusch, sen har jag en överraskning åt dig" sa hon och skjutsade iväg mig upp för trappan.

Jag letade efter badrummet i evigheter tills jag såg Samuel komma ut med en tandborste i munnen. Han hälsade genom att knycka på nacken och jag nickade tillbaka. Jag smög in där han nyss var och satte på varmvattnet.

Jag märkte hur smutsig jag var när jag kände hur skönt det var att tvätta bort det. Jag tittade plötsligt ner på mina fötter. Det hade jag inte kunnat på mycket länge utan att böja mig fram.

Jag hade på något märkligt sätt blivit modell-smal på en natt. Alla mina ärr på armarna var också helt borta. Jag skyndade mig att tvätta håret och sprang nästan ut naken innan jag lindade en handduk runt mig.

"Varför är jag plötsligt trettio kilo tunnare?" Sa jag andfått när jag mötte Isabelle.

"Du har inte märkt det tidigare? Det var därför du spydde så mycket innan, det är bara så med varulvar. Killarna får magrutor och vi får större boobs" sa hon och drog med mig längre in i huset.

"Säg inte att du inte gillar det" sa hon tystare och höjde på ögonbrynen. Det kunde jag inte säga emot.

I rummet vi kom fram till fanns det en spegel med en stol, massor med garderober och ännu mer smink.

"Av med handduken så ska vi se" sa hon och öppnade alla garderober som var perfekt sorterade i färg och form.

"Vad ska du göra?" Sa jag och drog handduken något tätare mot huden.

"Dina gamla kläder kommer ju knappast passa, jag ger dig en ny look" sa hon och kastade en svart BH i silke och likadana trosor på mig. Hon vände sig om och jag tog snabbt på mig underkläderna.

Hon kastade ett löst linne med en logga som jag aldrig hade sett förr på. Ett par mörkröda slim-jeans kom också, precis före ett par högklackade skor.

När jag hade tagit på mig allt tryckte Isabelle ner mig i stolen framför spegeln och började smeta krämer ock sprida pulver på hela mitt ansikte.

"Ser man på" sa Viktor när jag kom ut.

Jag skämdes för att jag inte visst hur man skulle reagera när man fick komplimanger.

Isabelle ignorerade kommentaren och drog mig vidare mot dörren. Jag snubblade efter så gott jag kunde.

Vi kom ut men jag kände ingen temperaturs-skillnad, även om det nästan var frost på gräset. Jag antog att det bara var en annan fördel med att vara varulv.

Efter en lång väg genom tät skog kom vi till stan och vi stack ut med våra bara armar och höga klackar.

Vi gick förbi en tidningskiosk och det var en stor rubrik på dagens tidning.

           "Tom grav. Ledtrådar saknas"
Igår kväll kom en rapport om en uppgrävd grav med öppen kista men utan lik. Graven tillhörde Alicia Owens som gick bort för en månad sedan. Vem som kunde ha gjort något sådant eller varför har polisen ingen aning om och de hittar ingenting som kan föra dem någon väg mot brottslingen.

Jag stannade tvärt och stirrade på bokstäverna.

"Är det där- "

"Ja, Isak brukar glömma att fylla igen gravarna. Men inget har hänt än så det är okej tills vidare" sa Isabelle och köpte tidningen.

Vi satte oss ner vid närmaste café och jag blrjade läsa den långa artikeln. Under tiden upptäckte jag vad som egentligen hände.

Jag dog som en ful, mobbad, utstött nörd och vaknade upp som rena motsatsen med vänner som familj. Ingen vet vem jag är här, alla har glömt bort mig där.

Den natten förändrades allt, den natten fick jag (bokstavligt talat) ett nytt liv.