Del 6

321 19 4
                                    

Veckan gick långsamt men när det väl var fredag kunde jag inte sitta stilla. När jag berättade för Isabelle blev hon helt till sig och Isak gav mig en klapp på ryggen.

När jag sa att Isabelle skulle komma med mig så vägrade hon för att jag skulle ha egentid med en kille.

Klockan 19:00 rullade vi upp på infarten till det gigantiska huset.

Jag knackade på dörren och hjärtat bankade så att man kunde höra det. Jag ryckte till när dörren öppnades två sekunder senare.

"Hej, kommer jag tidigt? Eller sent?" sa jag oroligt.

"Nä du kommer precis i tid. Vi har just satt på en film, hoppas du gillar den. Vi har it så många andra" sa Aron och släppte in mig.

"Det är okej" sa jag snabbt.

Vi gick in genom huset, som var prytt med konst i alla dess former, in i vardagsrummet. På plasmaskärmen visades en mörk skog och en flicka som sprang för livet. Jag satte mig försiktigt ner i kanten av lädersoffan. I den satt redan en muskulös kille och en mycket söt tjej.

"Dedär är troligtvis hans flickvän, då är mina chanser över" tänkte jag när jag såg på henne.

"Detta är Jakob, Patricia. Detta är Alicia" sa han för att snabbt presentera alla för alla.

När Aron satte sig ner satt han mellan mig och Jakob och visade inget som helst tecken på någon djupare relation till Patricia.

Flickan i filmen stannade för att hämta andan, trodde att hon hade kommit undan. Hon tittade skräckslaget upp mot kameran och man hörde djupa morranden i bakgrunden. Ett par gula ögon hoppade fram och slet henne i stycken. "Wolves" stod det på skärmen med blodröd text.

Filmen fortsatte med blod och inälvor och jag kunde inte sluta tänka på vad som skulle hända till mig vid en fullmåne. Kommer jag kunna relatera till denna film? Som vargen alltså.

När filmen och popcornen var slut beställdes det pizza som kom en halvtimme sent. Alla delade på pizza och historier och alla skrattade.

Så småningom började personer åka hem och jag ringde Isabelle men hon verkade aldrig komma. Jag blev lämnad kvar med denna Aron så länge att det blev mer än pinsamt.

"Hade du trevligt ikväll?" Frågade han till sist och tittade ner i golvet.

"Jättetrevligt var det. Jag har aldrig blivit bjuden till någon såhär förut" sa jag och log.

"Bra. Asså jag menade bra att det var trevligt inte bra att du inte har blivit bjuden"

"Jag fattar" sa jag

En stunds tystnad.

"Du, får jag säga en sak?" Spottade han ut.

"Visst, självklart"

"Jo, det är så att jag bara bjöd Jakob och Patricia för att du inte skulle tro att jag bara bjöd dig för att verka som ett creep och nu ska jag bara säga det. Vill du bli min flickvän?" sa har och rodnade.

Jag var helt stum.

"Borde jag ha väntat tills vi var närmare kompisar? Joo det skulle jag ha gjort, förlåt jag blir konstig när jag är nervös. Vi har bara kännt varann i typ en vecka men du verkar bara som den mest perfekta tjejen man kan tänka sig."

Detta var bortaför alla mina fantasier. Jag granskade orden som nyss hade kommit genom mitt öra. Min hjärna kunde tydligen inte hantera denna sorts information så det blev kortslutning och plötsligt låg jag på golvet med Aron och Isabelle lutade över mig.

"Hur mår du? Är du okej? Vad hände?" sa Aron oroligt.

"Jag vet inte riktigt. Jag blev väldigt överraskad av vad du sa" sa jag och satte mig långsamt upp. Isabelle fick ett stort leende på läpparna.

Jag fick en ispåse mot min panna och Aron såg fundersam ut igen.

"Ursäkta att jag frågar men har du nått svar på min fråga?" Sa han tveksamt.

"Såklart!" Sa jag och kramade om honom.

"Är du okej? Kan jag gå och vänta i bilen?" Sa Isabelle när hon tyckte att vi behövde lite ensamtid. Hon gick utan att vi behövde svara.

När vi stod uti dörren tittade han in i mina ögon och jag tittade in i hans. Om detta var som i filmer så skulle han snart luta sig fram och våra läppar skulle göra kontakt och det skulle bli den nya bästa stunden i mitt liv.

Amen

"Människa"Where stories live. Discover now