the Eldercrest Series, First Fragment ~ the Prophecy

Kapitel 1 - Svenska

Lauren sov i sin stora himmelssäng. Hade hon inte haft fönstren mörkbelagda hade solstrålarna, eller månens sken ständigt hittat in i hennes rum. Fåglarna kvittrade och vittnade om morgonens ankommande. Det knackade på dörren. In steg den 21-åriga unga damens mest trogna hovdam, Yuri, med ett leende.

"God morgon, Ers Höghet."

Men den unga damen svarade inte. Inte mer än ett grymtande. På en pinne i mitten av rummet satt en pilgrimsfalk med ögonbindel och sov i lugn och ro. Det var prinsessans husdjur. Yuri gick fram till fågeln och lösgjorde den från sitt inbillade mörker. Sedan gick hon fram till gardinerna och drog dem åt sidan och lät det klara solljuset komma in, strålande rakt mot prinsessans ansikte så att det guldbruna håret började skina. Yuri duckade i tid till prinsessans motattack med ena kudden som hon slängde mot hovdamen. Falken Glomdi flaxade till med vingarna.

"Vid Gudarna! Dra för gardinerna igen! Jag vill sova!" skrek Lauren. Hon gäspade en lång stund innan Yuri svarade henne.

"Men Ers Höghet har redan sovit tillräckligt. Ers Höghet vet om vilken dag det här är."

"Ja", svarade prinsessan sömnigt, samtidigt som hon begravde huvudet i sin andra sidenkudde, "det är den värsta Ergdagen i mitt liv."

"Se, så, Ers Höghet. Så illa är det ändå inte."

Prinsessan satte sig hastigt upp i sängen. Reflexmässigt tog hon på sig sina rektangulära glasögon och sin signetring, som låg på hennes nattduksbord, efter att hon gnuggat sömnen ur sina purpurfärgade ögon.

"Det är klart att du tycker det. Det är inte du som ska tvingas gifta dig med en adelsman som du inte har några som helst känslor för. En irriterande idiot!"

Prinsessan slog med sina armar på sängen upprepade gånger.

"Lordson Bastíen Bearnor är åtminstone vacker att se på. Lugna sig, Ers Höghet, Valga kanske träffar dig med sin pil. Allt ordnar sig till slut ändå."

"Kalla mig inte det! Dessutom är Valga och Valgos blinda. De träffar snarare någon annan än den dem siktar på." De har redan träffat Nemroel med min pil! Det är jag säker på. Men den pilen måste ha haft två sidor. Ack att mitt öde ska vara så grymt, tänkte Lauren.

"Förlåt, Lauren. Hur som helst ska du stiga upp i alla fall."

"Jag hatar att göra vad andra vill. När ska jag få göra det som jag vill?"

Lauren satte sig upp i sängen. Hon ruskade om sitt långa glansiga guldbruna hår. Hon sträckte ut handen, och Glomdi flög fram och satte sig där. Lauren klappade hans mage med pekfingerknogen.

"Jag kan inte svara på det, Lauren."

Lauren tittade skeptiskt på sin hovdam. Yuri var en underskön ung kvinna, i samma ålder som Lauren, med korpsvart hår och smaragdgröna ögon.

"Jag förväntade mig inte heller att du skulle kunna det. Nåväl", suckade Lauren.

Hon gjorde en handrörelse med sin hand och hennes pilgrimsfalk flög tillbaka till sin fågelpinne. På ett bord stod en liten figur som föreställde en gammal man med en treudd i handen. Det var en liten husgud. Neptus, havets gud. Lauren ställde sig upp och tog upp husguden från sin plats och kysste den.

"Jag håller med dig, det vet du om, va?"

"Ja det gör jag", log Lauren, "nu sätter vi igång det här så att vi får det överstökat."

"Precis min åsikt också", svarade Yuri.

Yuri tog fram en ask och ställde den på golvet. När hon öppnade asken hoppade en liten vit mus ut. Musen började springa mot sängen som var det närmaste gömstället. Men falken var kvickare och tog musen sekunden innan den hade hunnit in under sängen.