För 6 år sedan dog mina föräldrar i en bil olycka. Jag Julia var bara 10 år gammal när mina föräldrar dog. Det kom som en chock för mig, jag kunde inte fatta att de var borta. Eftersom jag var den enda barnet i familjen
fördes jag till en helt ny familj där jag skulle bo i resten av mitt liv, där jag skulle växa upp och bli stor. Jag förändrades väldigt mycket efter att mina föräldrar gick bort. Jag var aldrig mitt vanliga "jag" som jag var innan.
Jag ville bara få tillbaka mina föräldrar igen men de var verkligen borta.
När jag hade kommit till min nya familj kändes det som om att jag skulle passa in här. Huset såg jätte fint ut, min "nya" mamma Sofia var rar och go, min nya pappa Oskar var också rar o go. De hade något tillsammans som fick mig att trivas här.
Sedan fick jag även en lillasyster och en lillebror. Min lillasyster Stina fick de själva tillsammans, men min lillebror adopterade dem ungefär 1 år efter att jag hade kommit.
När att jag har bott här nu i 6 år känns det verkligen som min riktiga familj. Idag kallar jag mina fosterföräldrar för mamma och pappa, jag tycker det var sjukt jobbigt i början men jag blev van. Jag ville verkligen ha en bra relation mellan mina föräldrar.
---------------
Jag vaknade klockan tio på morgonen, äntligen var det helg tänkte jag. Jag reste mig upp från min mjuka säng, min säng var verkligen mitt allt. Den var så mjuk och skön.
Jag gick till min garderob, tog på mig mina svarta mjukisbyxor och till det tog jag en lätt och enkel blå tröja. Behöver inte vara så snygg idag eftersom jag ska bara vara hemma. Jag bryr mig inte riktigt hur jag ser ut där hemma.
Jag gick ut från mitt rum och gick ner från trappan. När jag kom ner blev jag mött av min lillebror Lukas på 7 år. (Vi adopterade honom när han var bara 2 år gammal.)
Han kom springandes till mig och sa mitt namn flera gånger. Jag lyfte upp honom i min famn och jag kramade om honom. Han är verkligen så gullig tänker jag. Lukas vet att ibland är jag på dåligt humör men han gör så att jag bli på gott humör. Han gör mig glad och lycklig!
Jag släppte ner honom till golvet igen, han sprang till sin bil bana och började leka med dem. Jag log till och gick in i köket. Jag öppnade skafferiet och tog en smörgos. Hämtade smör, ost och började lägga på påläggen på min macka. Satte mig på min stol och började äta min smörgås. Jag hann inte äta upp tills Mamma och pappa kom in helt lyckliga tillsammans. Jag märker hur mamma ser lite nervös ut men även super glad. De samlar alla oss barn vid bordet och säger att hon har en överraskning att berätta.
- ehh, jo jag och pappa har något viktigt att berätta säger mamma.
- vadå? Säger Stina
- Ni vet att vi har snackat mycket om att skaffa en storebror till er?
Jag börjar genast öppna öronen och känner hur nervös jag blev, jag vill verkligen inte ha fler syskon här i familjen. Speciellt när han är äldre än mig.
- Vi har adopterat en kille som heter Samuel. Han är 17 år gammal och kommer gå i samma skola som du, Julia. Han kommer hit imorgon!
Jag sa inget, jag var helt i chockad. De har snackat om det då och då men de lät så osäkra då.
- Jaa så kul säger Lukas.
- Gud så glad jag blev säger mamma
- Vart ska han ha sitt rum? frågar jag
- Ja vi har tänkt på det, eftersom vi bara har två rum och ett av rummen använder Stina och Lukas, så vi måste bygga fler rum. Vi tänkte att så länge vi bygger ett nytt rum till honom så får Samuel sova inne hos dig Julia.
Mitt hjärta bultade hårt och snabbare. En 17 årig kille ska sova inne i mitt rum, mitt rum, tänkte jag.
- Varför? Kan han inte sova hos Stina och Lukas? sa jag.
- Nej, de är redan två stycken i det rummet och de behöver mer plats än ni. Säger Pappa
- Men åhh. Ryter jag argt på mamma och pappa.
Jag går ifrån köksbordet och går till vardagsrummet. Jag sätter mig i soffan och sätter på mitt favorit program på datorn, Paradise Hotel. Även fast mamma inte gillar att jag ser på det. Så ser jag på det ändå. Alla i min klass kollar på det och jag vill inte vara värsta tönten som inte ser på det. Och sen är ju Kristian även med i Paradise Hotel, han är så snygg tycker jag! Medan jag kollar på programmet smsar jag även Min vän Bella. Vi kan prata om allt för varandra. Jag skriver om att jag ska få en till bror, att han är 17 år gammal och ska bo i mitt rum, osovidare..
Bella svarar: " nej gud, stakars dig. Hoppas dina föräldrar skyndar sig med hans rum. Nu är du inte äldst längre. Vi hörs imorgon kram <3"
Efter att ha sätt klart programmet sommar jag i soffan.
------------
ČTEŠ
Kär i min Bror!
RomanceJulia är 16 år gammal, när hon var tio år gammal dog hennes föräldrar i en bil olycka. Hon fördes till en helt ny familj där hon skulle växa upp. Nya syskon, nya föräldrar, nytt hem. -efter 6 år- En dag adopterade föräldrarna en 17 årig kille (Sa...