Kappitel 6

3.3K 70 5
                                    

-Julias perspektiv-

Den kyssen var fantastisk, tänker jag. Många tankar gick omkring i huvudet. Ingen skulle nånsin få reda på vår hemlighet. Inte ens våra vänner.
Samuel har sovit över hos sin kompis nu i två dagar uppe i Stockholm. Samuel kommer från Stockholm, han har sin släkt och vänner där. Så jag har fått lite egentid medan han är borta. Vi har pratat via telefon varje kväll och han berättar att han har det jätte bra hos sin vän, han berättar också att han saknar mig.
Han sa även, "när jag kommer hem så kommer du få en överraskning".
Så lite spännande är det såklart!
Jag och Samuel är tillsammans nu.
Min fina pojkvän. Det kanske är dumt att han är min halv bror. Men vem bestämmer det egentligen? Jag bryr mig inte om han är min halv Bror.

-Samuels perspektiv-
Dagarna har gått och äntligen ska jag ner till Skåne för att träffa Julia och alla de andra.
Hos min polare här uppe i Stockholm har vi chillat, spelar tv spel och gått på fester. Jag kan verkligen berätta allt för min polare Erik. Faktiskt om mig och Julia. Hon vill inte att jag berättar men det går inte att hålla det inne. Jag är lycklig för att Jag har Julia och jag vill berätta om att jag har världens finaste tjej!
Den dagen jag berättade för Erik, först blev han helt förvånad. (Han vet om att Julia är min halv syster) men sedan reste han sig upp och gav mig en "kill" kram. En sådan klapp på rygg kram.
"Grattis mannen" Sa Erik
"Haha tack"
" Men så du bor med Julia i samma rum, samma hus?" Frågade Erik.
"Ja! Visst är det coolt?" Sa jag
" Haha jo, så dina fosterföräldrar vet fortfarande inget?"
" Nej, de vet inget ens sålänge. Min foster mamma jobbar natt, så hon märker inget om vi små myser på kvällarna. Och min foster pappa jobbar från 14.00 till 23.00. Han jobbar på sjukhus.
Så oftast märker de inget. Fast på halva dagen sover min fostermamma, så när vi kommer hem från skolan är hon hemma. Så vi måste hålla det hemligt när hon är hemma.
"Men har ni kysst varandra nån gång"? Frågade Erik
Jag blev lite generad, men jag sa bara som det va.
"Ja klart vi har gjort det. Många gånger." Berättade jag
" Jasså, så kul. Men har ni gjort ... Det dära du vet?"
Jag fattade precis vad han menade. Faktiskt så hade vi aldrig gjort det.
" Nej, inte än. Vi har nog aldrig haft tid. Men det kommer, det tar bara tid att lära känna varandra." Förklarade Jag

~1 dag senare~
(Fortfarande Samuel perspektiv)
Nu sitter jag på flyget mot Skåne. Om en Timme ska jag vara framme i Skurup. Där väntar mina fosterföräldrar på mig.
Jag tog fram min mobil och kollade om Jag kunde hitta något bra spel.
Men jag hade inget. Hade bara tråkiga spel som min halv lillasyster tycker om att spela. Som typ "sminka olika kändisar" många tjej spel. Fattar inte varför jag inte har laddat hem några bra spel själv. Men har inte haft tid. Kollade på mitt missade SMS Jag hade fått innan jag hade gått på flyget.
"Tänker på dig, längtar efter dig, puss Julia" jag blev genast glad i kroppen och lutade mig ner i stolen och jag märker hur avslappnad jag blev.
Jag sommar in och drömmer om allt i mitt liv.
_________________________
VAD TYCKER NI OM "KAPPITEL 6?"
GILLA, KOMMENTERA och ge gärna förslag på vad som skulle Kunna hända i berättelsen.
OCH TACK FÖR 244 visningar! Betyder sjukt mycket 😊☺️

Kär i min Bror!Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon