Varför jag?

Kapitel 1

-Aa hejdå, skriker Celine, min bästis, och vinkar åt mig.
Jag ger henne en slängkyss, och vi båda skrattar, även fast vi står 10 meter från varann.
Jag börjar gå med raska steg ifrån skolan. Det är bara för att jag vill komma till den ensliga landsvägen, där ingen ser att jag skuttar och tjoar till musiken i öronen.
Jag är ganska blyg, och gör ofta vad folk säger till mig att göra. Jag har ganska bra betyg och hamnar inte ofta i trubbel. Därför vet jag inte riktigt hur jag blev populär i skolan, eller jo det vet jag. Min bästis, Celine började dejta skolans populäraste kille, som visade sig vara ganska snäll och omtänksam. Nu så tycker jag han är världens bästa pojkvän, för han tar hand om Celine jättebra, och jag är väldigt bra kompis med honom.
Musiken har stängts av, så jag hör klart och tydligt att några däck tjuter bakom mig, och att en bil stannar.

-Är du Beatrice, frågar en man som kliver ur bilen.

-Ja, svarar jag.

-Åh vad bra, säger mannen och pustar ut. Din mamma har varit med om en olycka på jobbet, alla andra på jobbet var i Stockholm, så din mamma bad mig att hämta dig och ta dig till sjukhuset. Hon sa att du brukar gå den här vägen, säger han.
Jag skyndar att öppna bildörren och sätta mig.

-Kör, sa jag bestämt.
Och det gjorde han.
När vi kört i ca 5 minuter så frågar jag mannen:
-Vem är du förresten?
-Jag heter Anton, svarar han. Jag är en praktikant på din mammas jobb.
Efter tio minuter så ser jag sjukhuset, men Anton kör förbi.

-Vi tar en annan infart, säger han.

Helt plötsligt blir det bara svart för mig...
_____________________________

Hej allihopa! Om det är någon som läser... jag skulle uppskatta om ni skriver vad ni tycker, både bra och dåligt snälla. Skulle varit jättesnällt om ni vill göra det. Ska börja skriva på kapitel 2 nu! Xoxo//Olivia💘