Varför jag?

Kapitel 2

Jag vaknar av att något svider på kinden. Sedan känner jag hur någon måste ha slagit mig. Allt är svart, troligtvis för att jag har någon form av ögonbindel. Jag försöker dra mig undan, men då känner jag det. Mina handleder och vrister är bundna, och jag har nog någonting för munnen också. Jag tror jag sitter på en stol. Men jag känner också, en hand på min axel. Jag försöker skaka på axeln, för att få bort handen, men då tar handen ett väldigt hårt grepp om min axel. Det gör svinont. Jag försöker skrika, men det blir bara ett svagt gurglande. Då tar någon av mig ögonbindeln. Det blir väldigt ljust.

Någon slår mig på kinden igen, och jag börjar gråta.
-Det kommer hända mycket mer än så, om du inte gör som vi säger, säger en man som står framför mig.
Det står en man bredvid honom, och två jämte mig, en på var sida. Och såklart, en man bakom mig, med greppet om min axel. Alla har stora synliga muskler. Japp, där försvann den chansen att fly, tänker jag. Jag ser hur en man kommer närmare mig. Jag tittar bort.

-Titta på mig, säger han, men jag vägrar.
Han slår till mig igen, men mycket hårdare.

-TITTA PÅ MIG! Skriker han, och jag har inget val.

-Trotsig liten bitch, säger han. Han ger ett tecken åt några män och mina fötter frigörs.
Men medan de tar bort tejpen runt fötterna, så klämmer mannen bakom hårdare och hårdare på min axel. Det gör så ont att jag börjar skaka.

-Stå upp, säger rösten bakom mig. Jag känner igen rösten. Det är Anton.

Mannen framför mig drar av tejpbiten för munnen. Det svider.

-Du lyssnar nu jävligt noga Beatrice, säger han med en farlig ton. Vi är farliga, så gör du inte som vi säger, kommer du ångra dig djupt. Du måste lyssna på alla, och göra exakt allt vi säger. Och varje dag har du sysslor. När vi kommer hem förväntar vi oss färdiglagad mat, ett städat hus, och en snäll flicka som INTE har gjort nåt dumt.

Det sista skrek han.

Med en svag röst säger jag:
-hur vet ni mitt namn? Rösten är så liten att jag knappt hör den.
Mannen slår till mig på kinden igen.

-Ifrågasätt ALDRIG oss, säger han. Vi kommer göra vad fan vi vill med dig, och du ska bara göra som bi säger! Fattar du!?

Jag svarar inte. Mannen slår mig på kinden för femte gången.

-FATTAR DU!? Skriker han.

-ja, svarar jag tyst.

-När jag ställer en fråga, så svarar du!
Anton puttar till mig i ryggen, och säger att jag ska gå. Jag går framåt tills han säger att jag ska öppna en dörr. Den leder ut till det kalla snöovädret som jag får gå barfota i. Anton håller fortfarande ett väldigt hårt grepp om min axel. Han leder mig mot en jordkällare. Där tar han loss tejpen från mina armar och puttar sedan ner mig för alla trappor så att jag landar på mage på det kalla golvet.

-Du ska kunna namnen på oss imorgon, säger han och slänger ned nåt på marken. Men jag kan inte se vad de är för dörren stängs och det blir kolsvart. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.

Varför jag? Frågar jag ständigt mig själv. Jag har ju inte mycket annat att göra. Det ända jag vet är att det finns ett hörn, av två kalla väggar. Det är nämligen där jag sitter och gråter.
Dagen efter öppnas plötsligt dörren. En kille kommer in. Jag blir bländad av ljuset från ficklampan. Så det är därför jag inte ser, att han håller i en silverfärgad ljusstake. Sekunden innan han slår mig upptäcker jag den, men då är det försent.

Jag tror inte jag tappade medvetandet, jag tror bara att jag blev väldigt yr.
-Kan du namnen? Frågade mannen som slog mig igår , när jag kom in i huset.

-eh..nej.ehh..asså..det var för mörkt för att se nåt, stammade jag.
Mannen slog till mig i magen med knytnäven och gav mig ett papper. Där såg jag att det stod alla namnen och bilder på varje man. De såg alla ut att vara runt 25, men jag är bara 15. Men jag kunde inte tänka mer på det, för jag hade börjat hosta blod. Jag tittade på pappret igen. Filip hette den som hade slagit mig. Anton visste jag redan, och resten hette Oskar, Toby, Wille, Sebbe. Men jag hade bara sett fem. Jag tror inte jag har sett Toby. Men det skulle jag få göra...

__________________________________
Heej! Troligtvis kommer jag skriva kapitel 3 idag eller imon. Men sen vill jag veta om det ens är någon som läser, innan jag skriver kapitel 4. Så om ni vill att jag fortsätter, kommentera gärna! Xoxo//olivia💘