Varför jag?

Kapitel 4

Jag vaknade upp med en otrolig smärta i kroppen. Jag såg att en macka låg på bordet. Jag kände efter men jag var inte bunden. En lättad känsla spred sig över min kropp. Jag gick fram och tog mackan i handen. Jag kände hur min mage bara skrek över att få mackan i munnen. Men just när jag skulle ta ett bett, öppnades dörren. In kom Toby. Just nu var det han jag var räddast för. Men jag brydde mig inte om han. Jag tryckte i mig mackan, men kände bara att jag fick väldigt ont i magen. Jag åt den lite för snabbt.

-ta det lugnt, sa Toby. Jag som trodde du var smart nog att spara lite.

Va? Jag förstod inte vad han menade.

-ja, jag tyckte du var lite, hmm, tjock igår. Han betonade ordet tjock.

Va? Jag som alltid varit längst och smalast i min klass. Menar han att jag ska banta? Vafan?

-ja, det är det som serveras idag, säger han.

Det kändes som att något sprängdes i min mage. Jag var tvungen att lägga mig ner i sängen.

Toby skrattade ett hånfullt skratt åt mig, men tystnade sedan och gick fram till mig. Han tog tag i mitt håret och drog det uppåt. Det kändes som att han försökte göra mig flintskallig. Han sa åt mig att ställa mig upp och det gjorde jag. Han drog med mig upp för alla trappor och öppnade dörren. Det var ett riktigt snöoväder ute.

-nu ska vi se om du kan uppföra dig som en duktig flicka, säger han och släppte mitt hår. Han sparka till mig i ryggen och jag föll framstupa i den 3 decimeter djupa snön. Jag frös väldigt mycket eftersom jag bara hade ett par jeans och en tunn t-shirt.

Klick klick.

En pistol laddades. Toby siktade på mig. Jag ställde mig upp, och försökte borsta av all snö, men Toby puttade mig i ryggen och jag började gå framåt mot dörren till huset. När jag kom in hörde jag höga och roade skrik ifrån vardagsrummet. När jag sedan kom in i vardagsrummet såg jag att killarna spelade kort. Alla skattade och skrek högt. Men när jag kom in tystnade alla. Filip log retsamt. Han gick fram till mig och granskade mig. Toby tog tag i mitt hårt bakifrån så att jag inte skulle göra nånting.

Filip sparkade mig ganska hårt på mitt ben. Båda mina ben vek sig och Jag trillade ner på golvet. Alla skrattade. Toby släppte mitt hår precis när jag föll.

-ja, du gjorde ett bra jobb igår, säger Filip till Toby. Fast, man kan väl inte förvänta sig att den här lilla jäveln skulle kunna gå, eller hur. Hon är ju fan hur jävla klen som helst.

Filip satte sig ner på huk och tittade på mig.
-kan inte gå, huh, säger han med en tillgjord röst. Alla skrattade. Filip slog mig i magen och sa:

-tuffa till dig lite nu, din bitch. Det var det sista jag hörde, sen blev det svart...
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag har alltid varit väldigt känslig, jag har väldigt ofta haft lätt att svimma. Ofta haft lätt att blöda näsblod osv. Därför tror jag inte det är konstigt att jag har svimmat 3 gånger på bara två dagar.

Jag vaknade upp i Antons knä. Jag blev livrädd och försökte hoppa bort, men han hade ett stenhårt grepp om min midja.

-ska du någonstans? Fråga han.

-ja, bort härifrån. Bort ifrån er. Bort ifrån det här äckliga huset, och framförallt, bort ifrån den här misshandeln.
Anton släppte taget om min midja och jag sprang upp. Jag började gå mot dörren. Men så enkelt skulle jag inte få komma undan.
Klick klick.

-du stannar här, hör jag Toby säga.
Nu brydde jag mig inte. Jag ville bara bort. De har hotat med pistol många gånger men aldrig skjutit. Jag tror inte de kommer skjuta heller. Så jag fortsatte gå och precis när jag skulle ta tag i handtaget, hör jag en smäll. Men jag känner inget.

Jag tittar ner på golvet och då ser jag ett hål i golvet, ca 1 millimeter från min fot och hur det blöder på min lilltå. En kall rysning sprids i min kropp. Han sköt mig nästan.
Toby går fram till mig och vrider om min arm och lägger den på ryggen. Jag skriker över smärtan.

-håll käften, det blir bara värre för dig själv, säger Toby bakom min rygg.

Han drar med mig tillbaka till vardagsrummet. Han stannar framför soffan med håller fortfarande samma hårda polisgrepp om min arm. Filip ställer sig upp och går fram till mig.

-tror du vi är idioter? Huh? Tror du vi bara släpper dig här och säger att du är fri att gå? Skriker han samtidigt som han går runt mig. Nej du, Beatrice. Du är vår nu. Och inget stoppar oss från att göra vad vi vill med dig! DU ÄR VÅR! VI HAR DIG! Och vi som trodde att du var smart nog att samarbeta. Det är bara du som skadar sig om du inte gör som vi säger, okay? VI ÄGER DIG!

-Nej, ni äger inte alls mig, skriker jag tillbaka.
Filip slår till mig på kinden. Toby trycker upp min hand mellan mina skulderblad. Det gör sjukt ont.

-Håll käften när jag pratar med dig. OCH VI ÄGER VISST DIG! Skriker Filip.

-AAJJ, snälla sluta, säger jag, mellan gråten. Det gör ont. Snälla.

-för sent, swetie, säger Filip.
Det är då det blir kaos.

Jag skriker och gråter medan Toby håller greppet om mig, och Filip och Anton slår mig. Det rinner blod från både min näsa och mun. Filip sliter av mina kläder, men det finns inget jag kan göra. Jag kan bara stå där i underkläder och skrika och gråta. De fortsätter och slå mig mig, tills Toby släpper greppet om mig och jag faller ner på marken.

Jag försöker snabbt samla ihop mina kläder och backa undan tills jag möts av en vägg. Filip går långsamt fram till mig.

Jag försöker krypa ihop lite för att skydda mig, men Filip tar tag i mina handleder och spänner fast dem i något rep på var sin sida. Jag försöker kämpa emot med den är svårt, han är väldigt stark. När jag är fastspänd tar han av mig mina underkläder. Då ser jag att Toby håller i en filmkamera. Jag står helt naken och kan inte röra mig. Filip tar också av sig och jag tittar bort. Men han tar tag i min haka och leder den mot honom. Han tittar mig i ögonen, sedan börjar han. Han går med sina händer över hela min kropp. När det kommer till benen försöker jag göra motstånd, men han ställer sig bara på mina fötter och jag är fast.
Jag känner nånting inne i mig, och förstår att det är han.

Det gör otroligt ont, men han bara fortsätter. Jag skriker och gråter men han kör bara.
Tillslut så orkar jag inte mer, och allt blir svart.
________________________________

Hejsan svejsan allihopa! Vad roligt att så många gillar min bok! Ska försöka att uppdatera så ofta jag kan😉
Såg även att det var några kommentarer och röster, det värmer verkligen. Ni är bara bäst! Okej 2 röster för nästa kapitel! Puss&kram//olivia💘