Några år har gått sedan vi sågs i boken dåliga händelser dåliga människor. Jag har tagit bort boken för den var bekyramnde. Bra nyheter: jag lever.
Dåliga nyheter: jag förlorat min bästa vän + upptäkt att det inte var de ända saker som hänt mig som jag antecknat.
Ska jag lämna tillbaka skrivboken M. gav mig? Tom? Fylld?
Gråter mest över min bästa vän och att jag förlorat mig själv.
Om hon bara kunde förstå mig en stund. Om någon bara kunde förstå mig. Ensamheten biter mig i nacken.
Bra nyhet nummer 2 är att jag är förälskad typ. Inte för jag någonsin kommer falla naivt framför någons fötter igen. Men det gör mig lite gladare samtidigt som jag är ledsen över så mycket i mitt liv.
Jag är ledsen över så mycket och har så mycket känlsor inombords som bara cirkulerar runt i en oändlig cirkel.
På nätterna jag ligget vaken. På dagarna jag sover i skolan.
Känns så ensamt vara sig sjäv. Känns så ensamt när ingen förstår. Känns så otroligt ensamt att vara fast i denna kropp. På någotvis vill jag bara gråta ut. På någotvis kan jag inte. Sorgen sitter långt inne i hjärtat och skär små bitar av mig innifrån. Kanske märks det på utsidan hur ledsen jag är egentligen eller så märks det i min skugga. När jag lämnat världen alltså. Men jag lever kch det är som det säger: finns det liv, finns det hopp.
