Innan gryningen kommer

I

Hela himlen var röd.
"Kolla! Hammer hade faktiskt rätt!" utbrast Lilly Winter till Mike Green. De hade precis landat på Mars för att undersöka om det var möjligt att bo här och Jacob Hammer hade slagit vad om att himlen skulle vara röd innan de åkt. Hans argument var att det var järnet, samma järn som gjorde Mars röd, som också fanns i luften och på så sätt färgade himlen röd. Men eftersom färgen på himlen handlar om ljusets brytning hade Lilly varit skeptisk.

Hon snurrade sakta och beundrade omgivningen. I fem år hade Lilly vetat att hon kunde vara en av de första människorna på Mars, men detta kändes så fantastiskt. Allt runt omkring henne var rött och stenigt och det var den vackraste syn hon sett. Hon provade att hoppa vilket kändes som att flyga. 
"Är du klar snart?" Greens fråga lät så stark eftersom den hördes innanför hjälmen och hon ryckte till.
"Yes."
"För att upprepa planen: Jag och Winter kollar till platsen för den planerade staden och Collin checkar grottsystemet för att se om vi kan göra något av det. Sedan..." Hans order avbröts av ett ljud. Det var starkt och obehagligt. Ingen hade någon aning om var det kom ifrån. Alla tre började titta runt omkring sig med stora ögon. 
"Hammer! Hör du mig?" Green försökte få tag på raketen men fick inget svar. Han fortsatte mer stressat:
"Hammer! Hallå? Någon?" 
"Det är förmodligen ingen fara. De så inför avresan att detta kunde ske och att det inte var något vi skulle oroa oss över," lugnade Collin. Detta fick Lilly att nicka bekräftande. 
"Okej. Då är det bara och sätta igång." Med de orden sagda började de gå. I början var det svårt att anpassa sig till den lilla gravitationen men efter ett tag vande de sig. Under promenaden beundrade Lilly utsikten hela tiden. Hon kunde inte få nog av den. 

"Nu är vi framme. Detta kan vara stället vi snart bor på!" sa Green med ett leende på läpparna. Lilly njöt av tanken att ha Mars som hem. De började undersöka platsen de stannat på. Lilly tog prover och Green gjorde mätningar. Men samma ljud de hörde tidigare fick henne att titta upp. Hon upptäckte att i själva verket var det inte himlen som var röd utan molnen nedanför. Och från dem föll regn. Lillys mage ropade att något var fel. Och hon hade inte svårt att lista ut vad som var problemet. Vatten? På Mars?
"Green? Kan du förklara nederbörden? Jag trodde inte det fanns vatten på Mars." Orden var tveksamma och en aning skrämda. Green tittade upp.
"Det finns det inte. Vi har gjort så många mätningar på det. Det kan omöjligt..." Hans röst blev svagare och svagare tills man inte hörde honom. Och plötsligt fick de svaret på varför alla mätningar hade visat en avsaknad av vatten. Det var inte vatten i molnen. För marken de stod på började frätas bort.