Innan gryningen kommer

IV

"Green? Kom hit!" ropade hon darrigt. Han ställde sig bredvid henne och kollade där hon pekade. 
"Taket läcker."
_______________________________________

"Okej så här gör vi: Jag försöker få tillbaka kontakten med skeppet och under tiden springer du och kollar om  Collin faktist lever. Men du bör vänta tills det slutat regna" Paniken i Greens röst gick inte längre att dölja.
"Ja, men det kommer förhoppningsvis sluta inom några minuter. Klockan är tio." Och som på signal upphörde det. Lilly tog på sig sin utrustning och förberedde sig mentalt. Hon försökte komma på anledningar till att detta inte skulle räknas som ett självmordsuppdrag.
"Ta djupa andetag," försökte Green lugna henne. Hon nickade och gick ut.

Hon var framme vid grottans öppning nu. På vägen hade öron växt sig större och större och Lilly önskade att hon inte var ensam.
"Hallå? Hör du mig?" Ropade hon.
"Klart och tydligt," svarade Green i börsveckan vilket direkt lugnade henne avsevärt.
"Jag går in nu! Jag ropar till igen när jag ska in i det shaktet Collins signal försvann." Hon klev in i grottan och tittade sig omkring. Hade det inte varit för all syra hade Lilly förmodligen älskat detta. Men nu hade hon en dålig känsla och det lilla ljuset som synes från ficklampan kändes oroväckande.

Grottan såg ut som en vanlig grotta med den lilla skillnaden att den var helt röd. Men formerna och mönstren i grottan kände hon igen från jorden. Hon gick längre in i den och utbytte då och då några ord med Green. Men då plötsligt fick hon syn på platsen kontakten hade förlorats på. Det såg ut som ett magnifikt valv med en liten grotta inuti. När hon närmade sig såg hon att något blänkte på marken. Hon gick närmare och upptäckte att det var en liten sjö i mitten av salen. Gissningsvis var det syra i den. Sedan såg hon kroppen. Ena handsken var avtagen och det låg blod runt henne. Lilly skulle precis kolla närmare när något annat fångade hennes uppmärksamhet.

Hon stirrade på ordet som var skrivet på grottans vägg.
"Vi åker tillbaka. Nu. Vi får säga att Mars försvann eller något." Orden som kom ut var darriga men bestämda.
"Försvann? Hur försvinner en hel planet?" svarade en man i hennes hörsnäcka.
"Jag vet väl inte! Men vi kan inte stanna här!" Igen sneglar hon mot texten men kollar snabbt bort när hon möts av den blodröda färgen.
"Vad var det i den där grottan egentligen?"
"Collins kropp."
"Det är ju inte så konstigt. Han förväntas faktiskt vara död."
"Men en handske är avtagen och handen blodig."
"Det låter som att det finns något mer."
"Ja. Det står en sak på väggarna."
"Väggarna som i plural?"
"Ja. Ett enda ord, om och om igen. Överallt."
"Vilket ord?"
"Fly."