Innan gryningen kommer

III

"Det ser ut som att kontakten förlorades när hon gick in i ett nytt schakt. Troligtvis är det av naturliga orsaker som kontakten förlorades. Så hon bör leva och vi borde vänta här på henne. Det är dags för frukost nu."

_______________________________________

"Kolla ut! Alla moln är borta!" Utbrast Green glatt. Hur han fortfarande kunde ha humöret uppe efter detta var ett under för Lilly.
"Och klockan är tio på morgonen. Vilket innebär att hela morgonen från att det blivit ljust vid fem på morgonen till klockan 10 på morgonen har det varit moln och delvis regn." De satt och undersökte olika prover vid varsin station. Inga prover hittills hade visat något annat än de redan visste. Lilly var fortfarande delvis i chock-tillstånd men sanningen började långsamt gå upp för henne. De var fast på Mars. Hon, hennes chef och en till kollega som var försvunnen och kanske död. Dessutom kunde de inte ta sig därifrån utan hjälp, för systemet krävde en så pass stor och tung dator att den var tvungen att finnas kvar på rymdskeppet. Vilket de inte kunde nå i nuläget. 

"Jag börjar bli orolig för Collin nu. Vi har inte sett henne på över ett dygn och hennes proviant räcker inte länge." I Lillys röst hördes spår av sorg och Green nickade medlidande.
"Jag med. Synd att vi inte får kontakt med skeppet och någon IT-tekniker som kan försöka få tillbaka kontakten med hennes dräkt.

Efter att ha mätt tider hade de kommit fram till att de röda molnen kom fram gryningen och hölls kvar i några timmar. De hade fortfarande inte tagit reda på exakt vad de innehöll då det var för farligt för att samla in. 
"Tror du det fortfarande går att bo här?" frågade Lilly försiktigt. Hon ville inte att detta uppdrag skulle hindra planerna. Alla var redo, detta var bara en sista check inför. Vilket antiklimax, tänkte hon.
"Kanske. Som det ser ut nu verkar regnet bara komma några bestämda timmar om dygnet. Så länge man förbereder husen för det och ser till att inte vara ute vid fel tidpunkt kan det gå." 
"Jag antar det." Men hon kände sig inte så övertygad som hon lät. Någon skulle stoppa allt och det skulle beskyllas på dem. Green verkade inte heller tro på det han sagt. Detta var trots allt hans uppdrag och därmed hans ansvar. Det som hänt var utanför hans förmåga att stoppa men känslan av att det var hans fel var svår att skaka av sig.

"Nu har det gått så lång tid att Collin omöjligt kan vara vid liv. Jag är ledsen," sa Green med sorg i rösten. Lilly fick svårt att andas och satte sig ner. Hon hade vetat detta länge innerst inne men chefens ord gjorde det mer verkligt. Det hade gått fyra dagar sedan de först kom in i kapseln och de hade inte tagit sig ut sedan dess. Det var dubbelt så långt som de planerat att vänta men de visste inte vad de skulle ta sig till. Alla prover de skulle ta var fixade utöver grottan. Alla mätningar var gjorda. De skulle skicka över resultaten för godkännande och så vida det inte var något problem skulle de bara vänta på Mars tills den första raketen kommer. Om de nu skulle kunna skicka något till jorden. Dessutom kunde de inte nå rymdskeppet och utan rymdskeppet var de fast. 

I ögonvrån såg Lilly något. Från taket droppade en vätska. Hennes puls gick upp och det gjorde ont i magen. Hon gick mot läckan. Väl framme såg hon att det hade bildats en liten pöl. En röd pöl. 
"Green? Kom hit!" ropade hon darrigt. Han ställde sig bredvid henne och kollade där hon pekade. 
"Taket läcker."