Innan gryningen kommer

II

Och plötsligt fick de svaret på varför alla mätningar hade visat en avsaknad av vatten. Det var inte vatten i molnen. För marken de stod på började frätas bort.
_______________________________________
"Hur mycket tål dräkterna?" Green var stressad och Lilly märkte det. Hennes händer började skaka men hon försökte dölja det för sin chef. 
"Gissningsvis är det järnet i marken som fräts bort. Det finns många syror som fräter järn och utan undersökningar kan vi inte veta vilken det är. Dräkterna tål de flesta syrorna i liten mängd så vi kan inte vara i regnet i mer än några minuter. Vi måste ta oss ut ur syran!" svarade Lilly med panik i rösten. De hade utanför kapseln i ett par timmar och det fanns redan en livshotande fara.

Lilly och Green sprang mot kapseln samtidigt som Green ropade på Collin.
"Collin! Kan du höra mig? Om du hör: Håll dig borta från vattnet! Det är en frätande syra som du måste undvika till varje pris!" Men Green fick inget svar. Han kämpade med att hålla rösten stabil men lyckades inte riktigt.
"Kontakten är bruten," beklagade han och Lilly kunde inte undgå att se hur knäckt han var, hur väl han än dolde det.
"Hur långt är det kvar?" frågade Lilly för att byta samtalsämne.
"Bara femhundra meter. Snart framme." De sprang inte längre i nederbörden men molnen var kvar.
"Och jag som trodde att det skulle vara resan till och från Mars som var farligast. Inte vistelsen." Lillys försök att lätta upp stämningen fungerade inte. Istället fick det bara båda två att inse allvaret i situationen. Men nu såg de kapseln. Kapsel var varken det vetenskapliga eller officiella namnet för deras tillfälliga boning men det var ett smeknamn som någon hade kommit på under träningarna inför avresan. Alla tyckte att det passade så namnet har stannat. 

De var framme vid kapseln och påbörjade deras rengöringsprocedur i hallen. När maskinerna hade godkänt dem gick de in.
"Vi väntar här i två dagar på att Collin ska dyka upp. Så länge kan vi försöka lista ut vad syran är för något och kolla våra prover," beordrade Green. "Molnen var röda. Vad kan det bero på?"
"Himlen bakom dem var blå vilket tyder på att det faktiskt var molnen som var röda. Jag känner inte till någon syra som är röd så det kan antingen vara något annat blandat med syran eller en syra jag inte känner till. Den frätte marken snabbt och bör därmed varit stark. Vanligtvis brukar syror späs ut med vatten men detta är inget alternativ då det inte finns vatten på Mars," svarade Lilly säkert. Passande nog var Lilly kemist och syror var det hon uppskattade mest inom kemin.
"Så antingen är syran koncentrerad eller så är den utspädd med något annat än vatten, vilket skulle kunna vara det som gör ämnet rött," fyllde Green i.
"Exakt."
"Vår första prioritet är att försöka få tag på Collin. Alla dräkter har en sändare som är kopplad till datorsystemet här inne och på skeppet," sa Green. Lilly gick fram till en dator och letade fram rätt program. Hon knappade in Collins person-id och datorn laddade.
"Nu bör den visa oss var hon är på en karta." Datorn började spela upp ett spår på en karta där hon varit och visade ett streck mellan kapseln och grottsystemet. De såg att hon gått in i grottan som planerat och fortsatte in. Men då gav datorn ifrån sig ett oroväckande ljud och två ord fyllde skärmen:

KONTAKT FÖRLORAD

De utbytte ledsna blickar. Denna kontakten förlorades sällan och när det väl hände var det ofta försent. 
"Men vi kan inte förlora hoppet! Collins gick trots allt ner i en grotta. Det är möjligt att signalerna störs ut av något i marken." Green ställde sig framför datorn och letade fram en 3D-modell av grottsystemet. De prickade in var hon senast varit med hjälp av spåret de hade.
"Det ser ut som att kontakten förlorades när hon gick in i ett nytt schakt. Troligtvis är det av naturliga orsaker som kontakten förlorades. Så hon bör leva och vi borde vänta här på henne. Det är dags för frukost nu."