You & I (1D fanfiction)

Upp och iväg

Pip pip pip.
Det var mitt alarm. Men jag var redan vaken. Idag var det den 18 november, ni kanske undrar jaha och? Men idag skulle jag åka till London, och lämna min underbara pojkvän. Igår hade jag och Matt gått på resturang och ätit god mat, efter det så åkte vi till han och såg på film. Det var sista dejten vi skulle ha på väldigt länge.

Mitt huvud bultade så jag gick ner till köket och tänkte ta en huvudvärkstablett.
I köket så stod pappa och drack kaffe.
"Hej" säger jag och häller upp ett glas med vatten.
"Hej, hur känns det?" Frågade pappa.
Jag la ner huvudvärkstabletten i glaset.
"Det känns okej" säger jag.
Jag tar upp mitt glas och går upp på mitt rum.
Min mobil vibrerade och jag såg att jag hade fått två sms.

Jag började med att läsa det från Taylor.
"Heej😉 Är du redo för London?😝 Vi ses på flygplatsen!💚"
Jag log och svarade direkt.
"Hej Tay💜 Jo såklart jag är!☺️ Aa!😉"
Sedan så läste jag Matts sms.
"Hej Van, vi ses snart❤️älskar dig"
"Hej Matt❤️ Såklart vi gör❤älskar dig med️"
Jag kollade klockan, 06:04. Vi skulle åka om 11 minuter.
Mitt hår fick bli en slarvig knut och jag satte bara på mig ett par mjukisbyxor med matchande hoodie. Jag tog min resväska i ena handen och min väska i andra.
I hallen så stod hela familjen redo.

Jag satte på mig mina bruna Uggs och vi gick till mammas bil.
I bilen så pratade mamma på, hon sa att jag inte skulle bli kompis med massa okända människor, inte ta emot drinkar och någon bjuder mig och att inte svika Matt. Jag undrade egentligen vad hon menar med den sista saken. Hur skulle jag kunna svika Matt?
På flygplatsen så mötte vi både Taylors familj och Matt.

Jag gick raka vägen fram till Matt och kysste han.
"Hej" säger jag och kramade om han.
"Hej" säger Matt.
Det här kommer vara sista gången Matt kommer säga så på väldigt länge tänkte jag.
"Lova att smsa sen när du är framme!" Säger Matt och pussar mig på pannan.

Efter en timma så var det dags att ta farväl. Jag kramade om mamma, pappa och Lily och kysste Matt.
Vi gick och checkade in och sen så gick vi till vår gate och väntade.
Taylor tog fram sina hörlurar och satte på musik.
"Vill du också lyssna?" Frågar Taylor och tog ut en hörlur.
Jag nickade och satte i hörluren. Det var Thinking out loud med Ed Sheeran.
"Vänta, du måste lyssna på den här låten!" Säger jag och tar hennes mobil.
Jag söker på 18 och får upp massa med olika låtförslag. Till slut hittade jag den jag letade efter, 18 av One Direction.
När låten var slut så sa Taylor:
"Gud va bra den var! Jag måste lägga till den i min spellista"

~ 2 timmar senare ~
Vi satt på planet och Taylor hade somnat. Jag kollade på film ( som handlade om att en älg hade börjat prata, väldigt kul) och åt chips som jag hade beställt från matvagnen.
När jag hade ätit upp chipsen så somnade jag.
Jag öppnade ögonen och såg att Taylor skrek. Alla skrek. Jag kände att planet åkte rakt neråt. Planet störtade.
Min ögonlock åkte upp direkt. Jag var alledess kallsvettig. Det var bara en mardröm Vanessa, en mardröm tänkte jag. Taylor sov fortfarande och jag hade inget att göra.
Till slut somnade jag igen, men nu drömde jag ingen mardröm som tur är.
Efter en timmas sömn så var vi framme i England.

"Nu är vi i London, Taylor, London!" Säger jag och gör ett glädjetjut.
"Ja vet! Vad vill du göra först? Spana in alla brittiska killar? Fast du har ju redan en. Eller ska vi gå och shoppa på Oxford Circus?" Säger Taylor och ler.
Jag skrattade.
"Taylor ta det lugnt! Det första vi måste göra är att kanske ta en taxi till lägenheten" säger jag.
Vi gick till bagagecentralen och hämtade våra väskor. Sedan så tog vi en taxi till vår lägenhet. Chauffören babblade på om allt möjligt, tillexempel att igår fyllde hans pappa 79 år och att björnar kan stå på ett ben. Men det sista tror jag inte riktigt på.
Förresten så luktade han en blandning av billig parfym och cigaretter, smaskigt (eller inte alls).

Jag öppnade bildörren och kollade upp på höghuset. Det var ett röd stort hus med massa fönster. Det såg verkligen engelskt ut. Taylor tryckte in koden och öppnade dörren. Dörren knarrade och framför oss så hade vi en stor vit trappa.
"Vilken våning är det?" Frågade jag och började gå upp för trappan.
"Fjärde" Säger Taylor gick efter.
Vi öppnade dörren och kom in i hallen. Hallen var mörk och på golvet låg massa skor.
"Taylor du sa inte att någon annan bodde här?" Frågar jag och kollar förbryllat på Taylor.
"Nej, det stod inte det.. Hallå någon här?" Frågar Taylor och ser sig omkring.
Vi hörde inget så vi tog av oss skorna och kollade in de andra rummen.
Det var ett stort kök med stora fönster.
"Kolla Vanessa! Man kan se Big Ben härifrån!" Säger Taylor och kollar ut genom fönstret.
Jag kollade ut och ja, där så stod Big Ben.

Vi gick till ett utav sovrummen och såg att det låg någon där inne. Vi blev först förskräckta men sedan förstod vi att det var personen med alla skorna i hallen.
"Hallå?" Säger jag försiktigt.
"Mm" säger personen i sängen.
"Ehm.. Vi bor här" säger Taylor försiktigt.
Personen från sängen reste sig från upp och kollade förvånat på oss.
"Jaha, ni är dom från Kanada" säger personen.
Personen var en tjej med brunt kort hår och hennes smink var runt hela ansiktet.
Hon såg ut som om hon hade en rejäl bakfylla.
"USA faktiskt" säger jag.
"Samma sak, aja jag heter Carol och bor här" säger Carol som hon visst hette.
"Jag heter Taylor och det här är Vanessa, men på hemsidan så stod det inget om att någon annan skulle bo här" säger Taylor.
Carol brister ut i gapskratt. Hon var verkligen konstig.
"Såklart det inte står! Ingen vill ju bo där andra folk bor!" Säger Carol och går ut från rummet.
Vi kollade förbryllat på varandra och gick till det andra sovrummet.
Det sovrummet var definitivt finare än Carols mörka rum.
Det var vita väggar och på ena väggen var tapeten som en världskarta.
Golvet var mörktbrunt trägolv och det fanns två stora fönster.
Det fanns en stor dubbelsäng i mitten av rummet.
"Taylor, dubbelsäng?" Frågar jag och skrattar.
"Det stod att det skulle vara två enkelsängar" Säger Taylor och skratta.