If you love her,tell her

Kapitel 21.No way you going with him

Linneas perspektiv:
Vi började gå mot mitt hus igen, men denna gång pratandes och skrattandes och båda glada över att jag kanske ska följa med Justin. när vi gick runt hörnet så såg man mitt hus från långt håll, vi kom närmre och närmre. vi gick in och inne i köket så satt mamma och läste dagens nyhetstidning. som vanligt när jag ska fråga om jag får något så börjar med en snäll och gullig röst.
" Mmammaa.. eftersom jag är nästan är alltid snäll kan jag inte få följa med Justin till Canada?"
"Ursäkta vad sa du? Du frågade inte att du ska följa med Justin dit?"
" Jo det var just det jag frågade"
" Noway! Jag tänker inte skicka dig till ett främmande land med nästan en främling. glöm det!"
" Är du seriös? Är du det?!" Denna gång var mitt temperament höjt en extra grad.
" Ja!" Nu skrek mamma tillbaka.
" jag tänker åka oavsett om du säger nej! jag tänker verkligen inte stanna här, då kommer jag ruttna."
" Nehepp du tänker inte åka någonstans.. glöm det för då ringer jag polisen och ber dom att hämta dig och det är väll inte så bra..?"
" I hate you.." Sa jag och sedan så sprang jag upp till mitt rum och slängde mig på sängen. jag var inte ledsen nu var jag arg, jättearg! Min mamma har knappt varit min mamma hela mitt liv och nu bestämmer hon allt över mig. var tror hon kan hända om Jag följer med Justin? att jag ska bli mördad? Justin har typ 30 livvakter.
Plötsligt så knackades det löst på dörren.
" Linnea, jag måste åka.. Men jag kommer så snart jag är ledig igen. Jag älskar dig. Hejdå!"
" Neej jag följer med, vänta ska bara packa ihop lite. jag behöver inte så mycket!"
" Linnea du bör stanna här, så du inte hamnar i mer trubbel med din mamma. jag kommer vara här igen innan du ens hinner blinka."
" Vänta, kan Jag inte få en hejdå kram?"
" Jo men självklart! kom här!"
Jag sprang imot honom och gav han en lång kram och en kyss på kinden innan han försvann ut från mitt rum. där var han borta.. och det kändes redan tomt! Hur skulle jag klara av detta?