If you love her,tell her

Kapitel 34.We are not sure if she's going to make it.

Justins perspektiv:
1 timme gick,två timmar gick, tre timmar gick,4,6,7 timmar, dom timmarna kändes som ett helt år. hon hade varit i den operationssalen i hela 7 timmar. lever hon än?
Jag hade ringt hennes mamma och min mamma. mamma hade kommit efter 5 minuter innan vi la på. hon kom och kramade om mig och det var då jag bröt ihop. tår efter tår kom och det kändes som det aldrig skulle sluta. jag hade i sovit i 10 minuter av 48 timmar. min hjärna vad död och mitt hjärta var borta, det var så det kändes i alla fall. jag somnade på stolen i väntrummet och plötsligt väcktes jag av någon la en hand på min axel. jag vred runt och möttes av ett par oroliga ögon. mamma. " Vad har hänt, är dom klar med operationen, lever hon?"
" Justin hon lever men hon är i koma än."
" Du kan gå och se henne nu, kom så visar jag."
Mamma tog min hand och ledde mig till rummet där Linnea låg. hon stannade till och pekade på dörren. jag gick sakta framåt och öppnade dörren till rummet. där låg hon med sladdar över hela sin kropp och pulsmätare och massa andra saker. men Jag gick inte in.. jag kunde inte. det var dom stopp! Jag försökte men det kändes som det stod någon och höll mig utanför för att jag inte skulle ställa till med något mer. jag gav upp och drog mig tillbaka och där stod jag nu igen.. det var som ett bildspel som spelade genom mitt liv. jag levde mitt liv som en kändis och allt var bra, jag var fortfarande ihop med selena och allt och Sen dök Linnea upp i mitt liv. det var då allt förändrades.. jag tror att jag har inte riktigt varit jag, jag har varit någon som alla vill att Jah ska va. Linnea drog fram mitt riktiga jag. och mitt riktiga jag förstörde hennes liv förevigt.
Jag satte mig ner på golvet och drog mig mot korridorens väggen. Klumpen i halsen började bildas och vart allt större och större. sedan kunde jag inte hålla in det nå mer. ett hav med tårar strömmade ner för mina kinder. jag lutade pannan mot väggen och slog med min näve mot väggen. jag slog och slog tills jag såg att det hade bildats sår på mina knogar. det var då smärtan kom.
Mitt i allt så började sjuksköterskor och doktorer springa ut från alla rum och sprang till ett rum. Linneas rum! Jag ställde mig upp och sprang mot rummet. jag slog upp dörren och inne där så låg Linnea helt livlös och bredvid henne så stod en sjuksköterska med hjärt och lugn apparat. hon hade fått hjärtstopp. jag började skrika.." Linnea vakna då förfan. du kan inte lämna mig här nu. du får inte.." mer hann jag inte säga innan två doktorer drog mig ut till korridoren. dom bad mig stanna där annars tänkte dom rings polisen. jag stanna och så kom mamma och omfamnade mig. hon sa." allt kommer bli bra gubben, jag lovar det."
" Mamma vet du en sak,det skulle vara Jag där. inte Linnea!"
" Säg inte så"
Tio minuter senare så kom en sjuksköterska fram till oss och började berätta.
" Linneas tillstånd är inte stabil, och vi är inte säker om hon kommer klara sig."