The blue moon...

Kap 7!

AUSTIN: Dag som natt i 2 veckor har hon varit borta och vi ska åka hem om 2 dagar.
Jag går fram och tillbaka i hotell rummet, alla tankar som snurrar omkring i skallen gör mig galen.
Innan att tänka mig för slänger jag på mig min hoodie, tar telefonen och rum nycklar.
Jag går ut genom dörren och låser efter mig, steg för steg går jag i korridoren mot entrén.
Natten är mörk och kall. Jag drar åt hoodien tajtare om mig när jag kommit ut genom dörren.
Jag går med bestämda steg mot kyrkogården där jag såg vargen. Vägen dit är ganska kort.
Jag svänger runt ett hörn och möts av kyrkogårdens stängda grindar. Jag grabbade tag om grindens balkar och började klättra mot grindens topp.
När jag kommit upp hoppade jag ner på kyrkogårdens grus. Snabbt går jag igenom gården och hittar ett hål i staketet som jag nätt och jämt kliver igenom.
Jag möts av en tät skog. Med snabba nätta steg går jag in i skogen.
Marken är våt av regnet och bildar gegga på dom små nästan osynliga stigarna. Var och varanat steg stänker ner mina ben i lera och gegga. Ush.
Mötte ett stup helt plötsligt som var tre fyra meter tvärt. Jag granskade längst nere i stupet. Mina ögon fastnade först på en kropp, en människo kropp. Antagligen ett av vargens offer.
Sakta men säkert börjar jag klättra ner.
Nästan halvvägs ner kanske lite mer, gick en rot som jag stod på sönder. Jag föll bara nån sekund innan jag dunsade ner i marken med en smäll. Jag hamnade ansikte mot ansikte med kroppen. Kroppens ansikte var väldigt bekant. Jag förde handen sakta mot kroppen.
"Austin..." En svag röst kom från kroppen. Rösten var väldigt svag. Jag granskade ansiktet noga. Det var en tjej, med vackra vid öppna ögon som stirrade på mig.
Niléea! Det var Niléeas vackra ögon som stirrade på mig.
Jag for snabbt upp på benen, jag granskade Niléeas kropp. Hennes ben var självklart brutet. Och hon hade blod på hela benen och armarna, likaså hennes sönderslitna kläder. Sakta förde jag mina armar under hennes rygg och lyfte upp henne.
"Austin, det går inte, du kan inte vara här. GE DIG AV!" Sa hon svagt och oroligt.
"Niléea, du ska med mig här ifrån. Du behöver hjälp." Protesterade jag.
"Snälla, du kommer att dö annars!"
"Jag tar risken!" Protesterade jag igen.
Hon sa inge mer.
Jag fiskade upp mobilen och knappade in Carros nummer. Tre signaler gick fram innan hon svarade.
"Carro! Jag är med Niléea! Vi är vid kusten! I slutet av skogen! Ring Ambulans hon är skadad!!" Rabblade jag fram.
"Im on it!!" Utbrast hon i luren tillbaka. Hon tryckte sen av luren.
Jag gick med Niléea i famnen till en stor mossig torr sten. Jag la ner henne försiktigt på stenen. Hennes långa bruna hår var trassligt och fullt i barr.
Jag fattar inte vad hon gjort med mig, hon är bara EN tjej.
(Nu måste jag fråga er, ska Austin berätta för Niléea att han gillar henne?)
Det dröjde inte länge förän hon slöt ögonen och somnade.
Jag somnade också.
........
En knak väkte mig, med trötta ögon slängde jag upp ögonlocken. Jag granskade min omgivning, ambulansköterskor stod runt mig och fipplade med stetoskop och blodtrycksmätare.
"Vad håller ni på med? Det är hon som är skadad!" Sa jag och vände blicken mot stenen jag hade lagt henne på. Men på stenen fans ingen
"Men det finns ju ingen där. Har du slagit huvudet?" Sa en kvinna vänligt bredvid mig.
Jag for snabbt upp på benen och rusade fram till den tomma stenen.
"Det är omöjligt! Hon kan inte gå! Hon..hon hade ett brutet ben!" Utbrast jag av vrede och oro.

NILÉEA: Austin sover, jag vill så gärna men kan inte. Ett tyst gnäll lämnade mina läppar.
Jag vände mig om och möttes av den vackra blåa månen. Jag började springa, springa så fort jag bara kunde.
Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Varför händer det här mig? Varför är jag den 'svarta vargen'?
Varför är jag en blodtörstig mördare? Varför har så många liv tagits ifrån på grund av mig?
Jag måste ge mig av, jag vill inte skada någon mer.
Men varför är det så svårt? Ja..ja vet inte.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
TADA! Ett till kapitel som ni önskar.
ilysm💖😋